Juhlinbäckens Asta

Det blev en dag i skogen idag igen. En dag utan resultat i form av fällt vilt, men ändå en helt fantastiskt dag i natur och jaktupplevelser.

En sån här dag då man är ut själv behöver man inte stressa iväg på morgon till nån samling. Man kan i lugn och ro koka sitt kaffe, bre sina smörgåsar och njuta av morgonen. Mira surade mest då hon insåg att hon skulle få va hemma idag. Och Delah tyckte säkert att jag var på tok för långsam.

 Väl i skogen så dröjde det ungefär en timme innan de första skallen hördes ca 600 meter från mig. Fast ståndskall ger alltid en behaglig känsla, och hon fick skälla en god stund innan jag sakta började gå mot skallet. Det var svårt att smyga i den halvfrusna marken, så man fick gå otroligt långsamt för att inte skrämma älgarna. Så tiden gick och till slut skymtade jag en älg som troligtvis fick nys om mig då den sakta drog sig därifrån.
Under dagen blev det flera stötar och flera jättefina skottchanser på en tjur och en kviga. Då kalv var målet för dagen så fick jag istället för att skjuta se hur Delah jobbade med älgarna under ganska precis fyra timmar. Jag försökte träna lite inkallning, och var så nära att lyckas, men hon kom inte hela vägen fram. Så även om älgarna fick vandra vidare i skogen så blev det ändå en trevlig dag med vackert väder, härligt ståndskall och närkontakt med älg.

Jag och min gode vän Görgen drog iväg till skogs en dag då vi båda var lediga. Det blir alltid trevligt då vi är i skogen på jakt, för hittills är det inte en enda jaktdag tillsammans som vi gått utan vilt i skogen. Den här dagen slutade med en kalv för Delah och en glad dam fick nöjet att peta mossa över huvudet på kalven efter en stunds älgarbete.

Jag fick en bild av Arrax ägare Thomas här om dagen. En glad hund brevid en nyskjuten älg. Arrax håller på att utvecklas till en riktig älghund. Än är söket inte fullständigt, men han håller i riktigt bra då det gället förföljande och ställande av älg. Han har skällt ett flertal gånger i höst och idag kom samtalet att ännu en älg gått i backen. Två älgar inom några dagar är inte ett dugg dåligt. Får hoppas han fortsätter i den fina riktningen han är på väg i.

För egen del går det väl halvbra... Mira har varit riktitg trött sista dagarna. så några dagars vila har varit riktigt bra för henne. Imorgon var det nya tag och hoppas få tag i nå älg som står bra. 

Oturen tittar ibland fram och igårkväll hade en älgtjur oturen att passera vägen precis på samma ställe som en bil just skulle passera. Oturen slog till för alla den kvällen. Otur för älgen som strök med, Otur för älgstammen då tjuren var en riktigt bjässe med 18-taggar att bära på. Otur för bilen som blev skrot. Men bland allt det så var ändå turen med på det viktigaste. Föraren av bilen klarade så vitt jag vet sig bra.

Dags att krypa i säng så man är i alla fall lite pigg imorgon.


Arrax brevid sin första älg



Stortjurens sista färd

I måndags var det åter dags för älgjaktspremiär här i norr. Och som vanligt spenderas första veckan i stugan och markerna runtomkring. Det är en svår mark som sällan brukar ge stor utdelning första veckan. September är den månad i jakten som är svårast överhuvudtaget. Nervösa älgar som inte så ofta står för hundarna utan gärna springer låååångt, och fort.
Det är väl så man kan sammanfatta de första dagarna också. Fjolingar som sprungit all världens väg så fort hunden kommit nära. Men idag fick vi vind i seglen då Delah efter ca 1,5 mils jagande fick älgen att stå absolut stilla.. Efter en timmes skällande så gjorde jag ett försök. Stadig vind och mjukt underlag gjorde att man kunde gå i rätt så rask takt. Väl inne på ståndskallet så stod det som vanligt hur tätt som helst. Jag lyckades se några smala ben från och till, och efter lite krypande så såg jag en kalv som vandrade omkring inom 30 kvadrat. Det dröjde ändå en halvtimme innan den gjorde ett misstag och började jaga Delah som lätt skuttade undan. Som så ofta blev det vid ett utfall skottchansen kom. Kort avstånd och med Delah i en säker riktning så bet kalven i gräset innan den låga smällan från den ljuddämpade 9,3an lagt sig. Två timmar fast ståndskall och de upphåll i skallet som hon haft tidigare år var som bortblåsta. Kanske halsmandeloperationens förtjänst.

Nästan direkt efter älgen fallit så började Delah "peta" jord över huvudet på den. Efter lite raggande av päls så var hon helnöjd.

Efter att ha sett några klipp på youtube så svängde jag förbi jaktaffären på väg hem från jobbet och köpte en "rävlockare". Det är en sorts vissla som ger ett ljud som ska låta som en skrikande och plågad hare. Med lite träning så går det få riktigt hjärtskärande ljud som ska få räven att tro att det är ett lätt byte.

Första kvällen gav ingenting. Man började nästan tänka att det bara var nå krafs som aldrig skulle lura den så sluga räven.

Dagen efter skidrade jag iväg och satt mig vid en fin vildvuxen buske och försökte låta så plågad och lidande som bara en hare kan göra. De som pysslat mkt med lockljud på räv säger att det är första halvtimmen som är intressant. Så efter en halvtimmes sittande och visslande så började jag misströsta och började just fundera på att avbryta då en rörelse i ögonvrån fick mig att vrida på huvudet lite extra.

30 meter bort bland snåren kom den smygande och såg intresserat mot mitt håll. Då jag satt med ryggen mot den så ville jag göra så lite rörelser som möjligt, så jag fick faktiskt nytta av att ha testat skjuta från "fel axel" några gånger. Några sekunder senare låg räven still i snön och funderade kanske på vad som slog den i bogen.

Dagen efter hade pappa varit till stugan och glidit omkring på skotern. Han passade på att kolla mina mårdfällor, och i en av dem var det napp. En liten fröken-mård hade satt sin fot i fällan och därmed sparades livet på massor med fåglar och harar. En god insats i veckan och förhoppningsvis ger räv-visslaren fler goda resultat tillsammans med mårdfällorna

Ibland är det skönt att komma hem från fjällen efter flera dagars skidåkande. Då benen är helt slut efter flera mils skidåkande och med bitande kyla kan det vara skönt att återvända till vardagen.. I år blev det tyvärr en rekordkort jakt då 30 graders kyla samarbetade med 15m/s vind och gjorde att vi bara var ute på jakt en dag.

Visst såg vi en del ripa, inga stora mängder, men ändå tillräckligt för att kunna fylla kvoten om vi lyckats skjuta alla som tog till vingarna innan vi hann få skottchans. Nu blev det bara några stackars dun som fick följa med hem till oss. Även om det är roligt att fylla säcken med fågel då man åker långt och betalar mycket pengar så är ändå det viktigaste att man har trevligt. Och det har man alltid på sån här "jaktresor".

På grund av kylan blev det inte så många kort tagna iår då man höll på frysa fingrarna av sig tre sekunder efter man tog av sig vanten. Men så länge man har minnet i behåll går det ju ändå bra. Man minns ändå höjdpunkterna från alla jaktdagar där uppe :) 

Nu är det bara vänta på våren så man kan vara ute och grilla korv och koka kaffe.. Kanske även fiska ett par gånger och köra lite skoter (om jag lyckas köpa någon lagomt fin innan snön smälter). Rävjakten håller ju iofs i sig ett par månader till, så kanske man har lite energi över någon natt och sätter sig och passar på den listiga mickel någon stund. Vem som lurar vem lär vi ju märka.


Vi får i alla fall vara nöjda med att skyttet var felfritt för både mig
och Ronny i år.


I -25 grader och 10-15 m/s vind är bra kläder viktigt om man ska va i fjällen.
Vissa kallar oss säkert galna som är ute i det vädret..Vi själva kallar oss
intresserade :-)

Just nu går jag mest i väntans tider. Stugan är bokad och förhoppningarna stora på att det ska finnas skapligt med ripa i fjällvärlden i år. Det börjar kännas som att världen har ställt in sig på våran köksklocka eftersom batteriet i den är slut och den har stannat på 11.05 . Men mitt i denna väntan så hittar jag i alla fall lite tid att vara ute på Bondön och leta orre.
Eftersom orrarna verkar vara en utrotad art i både roknäs och stugan får man leta sig till markerna där det finns gott om fågel istället. Faktiskt har jag nog aldrig sett så mkt fågel på Bondön som just i år.

Jag och Görgen begav oss ut på äventyr i lördags för att leta lite fågel i björkskogen på ön. Det dröjde inte länge innan vi fick syn på en flock och efter en bit försiktig skidåkning så hade vi lyckats skjuta varsin fågel av de 30-tal svarta "bollarna" som satt i björkarna och åt knopp. Man tycker att så många fåglar ska gå att hitta en gång till, men troligtvis fick de nog av den vackra dagen och dök ner i den välisolerande snön. 

Med glada miner skidrade vi ändå mot bilen då vi fått det mesta av vad en bra jaktdag kan bjuda på. Vackert väder, älgar som passerade just framför oss, mårdspår som visade att det var läge att sätta ut en fälla, och ett par fåglar i säcken. En perfekt dag att njuta och minnas.  


Vackert väder och trevlig jakt. Resultatet lät inte vänta på sig.