Juhlinbäckens Asta

Här hemma "VABar" vi inte utan vi "VAHar". Besöket hos veterinären igår kunde ju ha gått sämre men vi känner oss ändå lite nere. Miras lilla knöl på magen är utan tvekan en godartad historia och behöver inte åtgärdas så länge som den inte växer allt för mkt. Vi ska börja hålla koll på den efter löpen då hormonpåslag får den att växa. Det var därför som den växte en del i och med valparna och sedan krympte igen. Delah är det lite sämre med för hennes luftrörskatarr har gått och blivit värre. Förra gången hörde han inget konstigt på henne utan det var ju först på röntgen han kunde konstatera en lindrig luftrörskatarr. Denna gången blev hon märkbart irriterad när han höll på att klämma, gnugga och känna på halsen. Då hon blev bättre 2/3 in i förra behandligen så sätter han in den igen fast denna gång kraftigare och längre.

En hund som kissar 1ggr/h kan inte lämnas inne medan matte åker på föreläsning och en hund med luftrörskatarr ska med fördel inte lämnas att busa i hundgården när det är så pass kallt som det är idag. Därför ligger jag på sängen och läser ekonomi medan Delah ligger under den och sover.



När fick sängen sina små tuggmärken?

Det är alltid Johan som ställer ut hundarna. Han har en förmåga att få en hund att uppföra sig bättre än väntat i ringen. Jag vet inte om det beror på att han har bra tempo eller att han får en speciell kontakt med hunden. Till och med Delah som normalt kan vara lite av ett yrväder sköter sig när det är dags för utställning. Nu börjar det ju däremot bli lite mer seriöst med utställningarna och då är det ju viktigt att allt går som planerat. Därför har vi börjat öva på att ställa upp Delah. Det tog ett tag innan hon fattade att det inte alltid krävs tricks och konster för att få en godis. Vi började försiktigt med både röst och handkommando men nu kör vi bara på handkommando (ibland i komb. med "stanna" då jag vill kunna stå en bit ifrån.) Det börjar faktiskt ta sig och på torsdag när jag är ledig ska vi köra egen ringträning här hemma för att få till rätta "posen". Hon sträcker så mkt bättre på sig om man får henne i rörelse först vilket är i stort sett omöjligt i vårt lilla och trånga vardagsrum.



Det är ju inte direkt något superkort. Varken hon eller fotografen (Johan) gjorde riktigt som jag ville. Men ni ser, skam den som ger sig. Det här ska nog gå vägen!

Jaktprovet med Delah gick ju ganska bra. Vi får väl se vad kollegiet tycker, men hon gjorde i alla fall ett bra jobb.

Så här i slutet av jakten är det lite svårt att försöka ge båda hundarna mycket tid i skogen. Men då Delah gått jaktprovet så tänkte jag att jag skulle motionera Mira en sväng också dagen efter.
Lite nyfiken att kolla om nosen fungerade var jag också, så jag hade inga krav på något resultat även om man alltid hoppas.

Nåväl, Mira drog iväg som en raket och då hon var ett par km bort så passade jag på att smyga på några orrar som satt och åt i björkarna. Det gick vägen och två stycken fick följa med hem i säcken.

Miras upptag hörde jag aldrig, men det verkade då inte som att älgen stod nåt vidare. Ett långt sken och jag förmodade att det inte skulle bli något ståndskall. Men ack så fel jag hade. Troligtvis sprang den där älgen ihop med andra älgar, eller så krockade Mira med ko och kalv. För då jag väntade på hunden vid markgränsen så kom ett upptag, och i sakta gångstånd kom hon med ko och kalv rakt i famnen på mig. Jag var beredd med bössa men valde att inte skjuta, utan stötte tillbaka dem in på ön. För att korta ner berättelsen så blev det sken, fast ståndskall och gångstånd om vart annat innan jag kom åt och skjuta kalven.
Man kan sammanfatta dagen så här: Tack vare att Mira var tjurig och följde skenälgen och sen kon och kalven efter att jag stött tillbaka dem in på ön så fick jag till slut skjuta kalven och Mira fick belöning i form av älgens öra.
Roligt att se att näsan fungerade bättre än tidigare även om man ser att hon får jobba långsammare än vanligt.

Tack Johan för att du ville ha en till hund. Tack Jim som hade ett hus över som vi får bo i. Tack Krister som mer än gärna ville sälja en valp till oss och lät oss välja först. Tack till mig själv som mot alla odds stod ut med Delah den första tiden. Vi har verkligen världens finaste hund! Hon ger oss kärlek och varje dag slår det mig hur otroligt tur vi haft som får ha henne i våra liv.
Delah är fortfarade lite halvkrasslig, det märks speciellt om hon vart ute i lite kallare väder. Vi var därför väldigt oroliga inför jaktprovet igår och vågade inte riktigt hoppas på att det skulle gå vägen. Men se det gick det! Det blev ju inte direkt ett superprov på över 90 poäng men domaren skulle i alla fall föreslå en etta så vi får se vad poängen landar på i slutändan.
Tänk att man kan ha en gnutta tur i all otur.

Nu åker vi till Sjulsmark och tittar på snyggingen Aska. Om vi har tur så får vi se en skymt av ett par veckor gamla labradorvalpar också. Johan ska "reka" med Görgen inför morgondagens jaktprov. Så nu håller vi alla tummar och tår för att det går vägen.

Kolla in den här lilla Donnan! Det är så otroligt roligt att se henne nu när proportionerna börjar sätta sig.



Har ni sett att hon har samma diagonala "rand" på låret som Atlas?

Ett stort grattis till alla pappor där ute och ett speciellt grattis till alla pappor i vår närhet. För att inte tala om våra egna pappor.

Vi älskar er!

Först åker Delah på luftrörskatarr, sen kommer det en hel massa snö och sen misstänker Johan att Mira åkt på noskvalster. Då Delah gått riktigt bra i skogen och utvecklats över förväntningarna så hade vi båda hoppats på att få henne till jaktchampion innan säsongens slut. Allt kan ju som sagt hända och bara för att man har en bra hund så är det ju ingen garanti för att jaktproven går bra. Men just nu känns det verkligen som om allt går emot en. Hundar reagerar ju individuellt på noskvalster. När en tappar nosen totalt så kan en annan gå med kvalster i näsan utan några större symptom. Jag hoppas verkligen innerligt på att Delah (till skillnad från Mira) är en av de hundar som fungerar i alla fall.
Det är tur att man börjar bli lite rutinerad och att ens "hundmedicinskåp" innehåller det viktigaste. Så nu är kuren påbörjad och huset ska "saneras". Det kan tyckas överdrivet med jag tar hellre det säkra före det osäkra. Nu accepterar jag inte fler motgångar!

När man som minst anar det så slår hon till igen. Mira kommer nog aldrig upphöra att förvåna mig.



Delah är en helt annan femma. För det mesta vet jag precis vart jag har henne och hur hon kommer reagera i en situation. Hennes "habegär" är numera större än någonsin. Däremot vet hon precis vilka regler som gäller.


En svartsjuk Delah tittar på medan husse "busar" med Mira.



Precis såhär låter Delah när hon vill ha något någon av de andra hundarna har. Som regel lägger hon sig kloss med dem och lever om tills de tröttnar på henne och ger upp. Jag vet inte om jag ska kalla henne störig eller genialisk...

Johan pappas bil har gått sönder och hans mamma har åkt till Maldiverna med Ewert. Därför har vi lånat hennes bil och lånat ut den lilla blå faran.
Sist Johan lånade sin mammas bil vid en av hennes trippar till Kanarieöarna prickade han ett mitträcke på E4 och böjde halva bilen. Med andra ord har vi bara gått och väntat på att något ska hända med bilen (typiskt vår tur). Idag på väg hem från skolan kommer det helt plötsligt en älg springande i ilfart rakt framför bilen. Den var så otroligt nära att helljuset rent av centrerades på älgen. Jag hann tänka "Jaha, det här va ju typiskt min tur". Men se på rackarn, Murphy måste ha gått och lagt sig eller kanske han också åkt på semester för varken jag, bilen eller älgen blev mos. Jag tackar mina reflexer och älgen som hade vett att springa för glatta livet. Men jag kan inte sluta undra hur det kunde bli såhär. Det var ju som upplagt, lånad bil och allt...

Jag i min enfald trodde någonstans att jakt som oftast skedde med en bössa i handen eller i alla fall i skogen. Johan och hans kompis Ronny är nog av en annan åsikt.
Det hela började med att Ronny för ett tag sedan plockade en järpe i farten med bilen. Det kan ju tilläggas att han inte körde på den utan järpen, som antagligen var smått självmordsbenägen, flög rakt in i förardörren medan Ronny var ute och åkte. I helgen var det Johans tur men han plockade en hare istället. Är det bara jag som missat den här lite "udda" jaktformen?

Som tillägg kan vi ju säga att Ronnys Nissan kallas numera för den "Japanska spetsen" medan vår Opel har fått den lite mer macho benämningen "Tysk stövare".

Hösten börjar ju så sakta gå mot vinter och timmarna med dagsljus blir färre och färre.

Det är då det gäller att ta vara på tiden då man är ute i skog och mark.
Förutsättningarna för dagen var rätt så skapliga. Jag hade några färska älgspår in i samma område. Mira brukar ju då i alla fall hitta älg de flesta dagarna i skogen.
Jaja, jag tänkte gå mot det håll jag trodde att älgarna stod, men jag släppte inte på spåren då det skulle bli helt fel vind att gå i, så jag startade ett par km bort om de skulle ha rört sig mot min startpunkt.

Mira drog iväg i en väldig fart åt helt fel håll motför vad jag tänkt. Det blev heller inget upptag där Mira sökte utan jag fick tillbaka henne efter att hon varit borta lääääänge utan att hitta nåt.
Då släppte jag på spåret och Mira gjorde en sväng i det innan hon drog iväg åt "fel" håll igen.
När saker och ting inte blir som man tänkt, och hunden gör något oväntat som man tycker är galet så tänker man ibland på hur korkad hunden måste vara.. Dessa tankar slog mig idag, men samtidigt tänkte jag att hon sällan gör bort sig i skogen så jag väntade bara på att hon skulle börja skälla eller mer troligt, komma tillbaka.
Som ett brev på posten hördes de första skallen en halv kilometer bort. Men de stod nära Rokån och efter bara några minuter så gick de över ån och arbetet var över.
Jag testade gå runt över en bro med Mira men älgen skenade så fort hon kom nära.

Då Mira kom tillbaka så var planen att bryta för dagen och nya tag nästa helg, men på väg till bilen fick jag se ett helt nytt älgspår av en ensam älg. Och då det bara var en tjur kvar på licensen så fanns ju chansen att det var just en tjur.
Nytt släpp och det dröjde inte länge innan Mira hittade den och efter en liten stund kom den rakt i mig och pappa. Precis då älgen kom ut på skogsvägen som vi stod på så såg jag att det var en liten pinntjur och jag hann ikapp den med hårkorset. Efter en rusning på 30 meter så låg tjuren i snön och Mira höll sin vana trogen och tuggade upp öronen (det ena i alla fall) på älgen innan hon var nöjd för dagen.

Efter en höst av otur så ville sig det mesta idag. Tur var att älgen passerat just där jag gick till bilen. Tur att den passerade just där jag stod efter att Mira hittade den. Och dessutom tur att den hade pinnen på precis den sidan av skallen (,det var nämligen en tjur som bara hade en tagg på ena sidan. Den andra sidan hade knappt ens en knopp. En perfekt älg för avskjutning ).

De flesta hundar har ju något som är dennes "grej". Zelda "ylskäller", Mira tittar på Tv och Delah har ett enormt  "habegär" vilket tar uttrycket att hon försöker gömma saker för de andra hundarna. Normalt sett brukar det vara att gräva över matskålen med grus eller gömma tuggbenen i sackosäcken.
Idag tog hon det till en helt ny nivå.

Ikväll var det kollegie (blev uppskjutet från den 26 okt.). Äntligen gick Delahs etta igenom. Nu håller vi bara tummarna för att Johan ska hinna gå de jaktprov som krävs för att hon ska kunna bli champion.

För att underlätta lite för ni som läser bloggen (valpköpare och kommande valpköpare) så har jag lagt till två nya länkar i huvudmenyn. Detta för att ni lättare ska kunna komma i kontakt med oss samt lära känna Delah lite bättre. Det är ju förhoppningsvis henne som vi ska fortsätta vår uppfödning med.

Nu har vi äntligen tagit oss iväg för att träffa Atlas. Johan jagade under dagen med Tord som är husse till Atlas och sedan när jakten var slut körde jag upp för jag ville ju självklart också träffa och känna av honom. Snacka om att det är en trevlig och fin valp! Vi var ju båda lite fundersamma där vid 8 veckors ålder för att han hade rätt så dominanta drag. Men fam. Gustavsson har verkligen gjort ett superfint jobb!
Det blev inga fina kort pga skymning, snöfall och en Atlas som mer var intresserad av annat än av mig. Men här kommer i alla fall lite bilder.