Söndag
jag går väl genom Söndagen. För första gången i år har jag faktiskt lyckats ta ett par bilder, även om kameran varit med ett flertal gånger. Man kan väl säga att morgonen började värdelöst..
Direkt efter jag släppt henne så sprang mira in i ett område där vi inte får skjuta med studsare. Detta av den anledning att det finns många hus där. Där blev det upptag och fast ståndskall.
Tidigare i höst har både vi och ett annat roknäslag skjutit kalv i det lilla området. Så risken fanns ju alltid att det var en ensam ko (vilket vi inte får skjuta längre).
Jag gick in och kikade och eventuellt försöka stöta älgarna om det var skjutbart djur. Det visade sig va ko och kalv, så jag gjorde en försiktig stöt som till en början såg mkt bra ut. Men älgarna väljer ju själva vart de går, och rätt som det var så vände de på klacken och gick över rokån. Nu var det mkt stenar där så Mira tog sig över utan problem och ett sakta gångstånd fortsatte.
Efter att jag med visst besvär tagit mig över ån så fick jag ringa ett samtal, eftersom älgarna gått in och parkerat i ett nytt område där roknäs lag 1 jagade. Det var inga problem att gå in och skjuta, så ansmygningen började.
Väl framme på ståndskallet så såg jag både kon och kalven. Jag kikade lite extra på skallen på kalven och såg de små "horn-knopparna" som på vissa tjurkalvar syns ganska väl. Då man sett knopparna ordentligt finns ingen risk då att man tar fel och skjuter en liten kviga istället för en kalv. Kalven hade stannat precis framför en gammal lada, så något skott var inte att tänka på. Att flytta på mig kändes riskabelt och till slut kanske de skulle flytta sig i bättre läge.
Det tog ca en timme innan kalven flyttat sig tillräckligt mkt för att ladan inte skulle vara i kulfånget. Skottet gick och kalven föll död till marken på en millisekund
kon och Mira vid den döda kalven ca 5 minuter efter skottet.
Kalven syns ett par meter framför kon (om man tittar till höger om den
lutande björken som är mitt i bild).
Efter skottet försökte kon få med sig kalven genom att sparka och stampa på den. I 20 minuter stod hon och tittade på kalven och var arg på Mira. Sen gick hon sakta iväg 500 meter och sen tillbaka och kikade på kalven lite till. Mira fortsatte sen att skälla på Kon till 18.30 och då hann dom än en gång dit för att kika på platsen där kalven tidigare låg.
Direkt efter jag släppt henne så sprang mira in i ett område där vi inte får skjuta med studsare. Detta av den anledning att det finns många hus där. Där blev det upptag och fast ståndskall.
Tidigare i höst har både vi och ett annat roknäslag skjutit kalv i det lilla området. Så risken fanns ju alltid att det var en ensam ko (vilket vi inte får skjuta längre).
Jag gick in och kikade och eventuellt försöka stöta älgarna om det var skjutbart djur. Det visade sig va ko och kalv, så jag gjorde en försiktig stöt som till en början såg mkt bra ut. Men älgarna väljer ju själva vart de går, och rätt som det var så vände de på klacken och gick över rokån. Nu var det mkt stenar där så Mira tog sig över utan problem och ett sakta gångstånd fortsatte.
Efter att jag med visst besvär tagit mig över ån så fick jag ringa ett samtal, eftersom älgarna gått in och parkerat i ett nytt område där roknäs lag 1 jagade. Det var inga problem att gå in och skjuta, så ansmygningen började.
Väl framme på ståndskallet så såg jag både kon och kalven. Jag kikade lite extra på skallen på kalven och såg de små "horn-knopparna" som på vissa tjurkalvar syns ganska väl. Då man sett knopparna ordentligt finns ingen risk då att man tar fel och skjuter en liten kviga istället för en kalv. Kalven hade stannat precis framför en gammal lada, så något skott var inte att tänka på. Att flytta på mig kändes riskabelt och till slut kanske de skulle flytta sig i bättre läge.
Det tog ca en timme innan kalven flyttat sig tillräckligt mkt för att ladan inte skulle vara i kulfånget. Skottet gick och kalven föll död till marken på en millisekund
kon och Mira vid den döda kalven ca 5 minuter efter skottet.
Kalven syns ett par meter framför kon (om man tittar till höger om den
lutande björken som är mitt i bild).
Efter skottet försökte kon få med sig kalven genom att sparka och stampa på den. I 20 minuter stod hon och tittade på kalven och var arg på Mira. Sen gick hon sakta iväg 500 meter och sen tillbaka och kikade på kalven lite till. Mira fortsatte sen att skälla på Kon till 18.30 och då hann dom än en gång dit för att kika på platsen där kalven tidigare låg.
