Så här såg det ut hos oss i fredags. Ni kan ju gissa vad som tillhörde vem... Johan hälsar att korven heter rökta ringen. Den är lite dyrare än "vanlig" korv men tydligen något lite utöver det vanliga. Jag känner mig skeptisk, det är ju trots allt korv...
Efter en lite halvlång sovmorgon så åkte jag ut på ön och tänkte att Delah skulle få springa en sväng och kanske hitta nån ko å kalv som är lovligt byte där. Efter en tur med en mycket stor älgko som inte ville stå still ens ett enda skall så gick vi en sväng i ett litet område där det oftast är älg. Jag hann gå max 100 meter innan Delah började skälla en bit framför mig. Efter en rusning på 100 meter så stod den pall och efter en stund så började jag smyga mot ståndskallet i den perfekta terrängen. Det dröjde inte länge innan älgen kom smygande bland stammarna och den lilla tjuren verkade veta att han var fredad för dagen. Till en början tyckte han inte om Delah, vilket visade sig genom sparkande klövar och korta rusningar. Hur som helst blev det en perfekt dag för att testa lite filmning och träna inkallning. Det slutade med att jag lyckades radera den bästa filmen och inkallning blev det inte ett smack av. Men nästa gång kanske. Ett litet smakprov på Delahs skällande får ni i alla fall
Kvalitén blev inget vidare då man zoomar med en halvbillig mobil, så hornen på den gigantiska oxen syns knappt, men det är faktiskt en liten 6-taggare :-)
Mira har en längre tid haft ett skrubbsår på nosen och ingen av oss har lyckats lista ut vart det kommer ifrån. Det krävs ju en hel del för att en hund ska lyckas nöta upp en nos. Härom dagen upptäckte jag en klart bidragande faktor...
Nu kan ju det här inte vara den enda förklaringen men det står helt klart att hon är mer skendräktig nu än någonsin. Jag vet att det inte finns en chans att hon är dräktig, men till och med jag började fundera när hon bäddade in sig under skrivbordet...
I helgen har det varit fullt upp på all sätt och vis. I fredags kom Johan äntligen hem från storstan till allas glädje. Det märks på oss alla när det är någon i gänget som saknas.
Titt som tätt dyker det upp ett nyss mms i Johans mobil på ännu en död älg, men det får han själv återkomma om.
I går började så äntligen uppfödarutbilningen, det verkar vara ett trevligt gäng och vi har nog en hel del vettigt att lära av varandra.
Imorrn blir det så åter igen jaktprov för Delahs del och nu håller vi tummarna för att det går vägen så hon äntligen kan få sin fina lilla titel som hon så väl förtjänar. Och på onsdag bär det av till tandläkaren med Mira som ska dra en frakterad tand. Som ni märker är det många järn i elden just nu och så lär det förbli ett par veckor till.
Man kan väl säga att jakten i september mest bestod av springälgar. Mot slutet lyckades det nån gång men som regel sprang de mer än de stod still. Så här efter uppehållet så verkar det gå bättre. Mira hade en riktigt bra ståndskall i lördags som ledde till att jag fick fälla en kalv efter ca 1 timmes skällande. En mkt nöjd Mira följde sin vana trogen och bet av älgen örat då den väl fallit för kulan.
En ny jaktdag igår och den här gången var det Delahs tur att röra på sig. Hon hade i och för sig sprungit riktigt långt på söndagen men hon är ju ung och nu rätt så bra form. Hur som helst så dröjde det inte mer än 20 minuter innan skallet hördes genom skogen. Tyvärr kunde man tycka då eftersom älgen stod inne på fel mark. Men som på beställning så gjorde den en rusning på 2km och hamnade då lagomt långt in på våran egen mark. För att göra den långa historien kort: efter 4,5 timmars växlande mellan gångstånd och ståndskall så kom jag bra i håll och fick avsluta jakten efter ett riktigt bra hundarbete. Nu blir det några dagars vila från jakt. Imorgon 05.15 kommer taxi och hämtar mig för vidare färd mot kallax och sen mot huvudstaden för tre dagars utbildning om säkerhet vid lastning och lossning av olje/bränslefartyg.
Delah gör som vanligt och petar jord och mossa över älgen. Kanske ska den sparas till sämre tider.
Om ni är nyfikna på att veta hur Delah skötte sig i lördags kan ni läsa det här. Även att det inte blev något pris denna gång så verkar Johan nöjd med hennes prestation och hävdar att hon inte hade kunnat göra så mkt annorlunda som skulle ha kunnat resultera i något bättre. Ibland har man bara oturen att älgen inte alls vill vara med och då är det ju svårt att skrapa ihop poäng till något pris. Vi får se om det blir några fler mästerskap för oss, för jämfört med de andra som ställer upp har vi noll pli på våra hundar. Det är så tight i toppen att för oss skulle det antagligen hänga på hurvida man kan locka in hunden eller inte och där ligger vi ju minst sagt på minus.
Zelda har i ett par dagar stått och stirrat på elementet nedanför köksfönstret. Hon är superfokuserad och stirrar i en 20s innan hon går fram och luktar, backar tillbaka, stirrar i en 20s igen, går fram och kraffsar på golvet. Denna procedur upprepas sedan x antal gånger. Vad är fel? Är det hunden som är lite extra dum i huvudet eller har jag råttor under golvet?
Här hemma är det mesta lugnt och stilla bortsett från att grannen i snart 1 veckas tid har hållit på med att gräva ett stort hål på sin tomt. Det är fortfarande oklart vad han pysslar med, men av storleken och djupet på hålet så gissar jag på en gigantisk swimingpool.
På lördag så gäller det, vi åker upp till Överkalix för att tävla med Delah på KM. Vi kommer nog åka upp mitt i natten för på boendet får man inte ha hund!?!?! Så nu ska vi hålla tummar och tår för att hon är i sitt esse och vinner hela skiten. Däremot är det ju faktiskt inte bara hur hunden jobbar som spelar roll utan tyvärr så handlar det också om en del tur. Jag hoppas på att hon i alla fall tar en etta så att hon blir champion och sedan försöker jag övertyga mig själv om att resten bara är en bonus som inte spelar så stor roll. Jag tvivlar på att Johan håller med...
Vi som skriver i den här bloggen heter Johan och Elsa. Just nu lever vi i efterdyningarna av vår första valpkull med jämthunden Juhlinbäckens Asta. Denna blogg handlar om glädjen och utmaningen med att leva med tre hundar.
