Juhlinbäckens Asta

Sista dagen innan uppehållet.

Delah släpptes vid en plats där det vistats mkt älg senaste dagarna. Och det dröjde bara 5 minuter innan hon skällde ganska precis en kilometer bort.

En passare hade gått in på en vinterväg och upptaget kom (enligt astron) 90 meter från den vägen. Det stod dock bra och flyttade sig knappt nåt under tiden jag gick den där kilometern.
När jag kom fram så var det som vanligt tätt och jag bestämde mig för att avvakta eftersom älgen gjorde utfall mot hunden och då fanns ju chansen att den skulle visa sig i någon lucka. Ett plötsligt sken gjorde dock att jag inte mer än skymtade en älg i slyet. Det visade sig att passaren hade fått vinden i nacken och älgen flydde så fort den obehagliga doften av människa nådde mulen. Nytt ståndskall 800 meter bort så det var bara börja gå.

Plötsligt stod där en ko och en kalv på 40 meter helt öppet och glodde på mig. Men jag lyfte då inte ens bössan då Delah stod och skällde en bit därifrån.

När jag kom in på ståndskallet var det älg överallt. Jag såg en ko med två kalvar och baken av en vuxen till.
Kon och kalvarna täckte varandra hela tiden och den där älgrumpan hade knallat iväg då jag försökte hitta nåt bra läge. Något oroligt vandrade de lite smått hela tiden och ett älgkliv är långt, så man hamnar fort på efterkälken. Den ensamma älgbaken fick jag se igen då den smög sig iväg från hunden och de övriga älgarna. Det hela slutade med att älgarna blev störd av ett rådjursdrev och Delah kom tillbaka då skenet blev för långt.

Mira hittade en ensam kalv på lördagmorgon som fanns på grannmarken. den stod en halvtimme sen sprang den i 3 timmar utan att stanna nåt mer. Tyvärr svårt att säga till Mira att det är onödigt att slösa energi på den..

På eftermiddagen kände hon älg direkt jag tog henne ur bilen. Vi fick gå 500 meter i koppel innan jag kunde släppa henne P.G.A att vägen var nära.  det tog en minut så skällde hon. Lockande älgar gav misstanken på ko och kalv igen. Nästan vindstilla gjorde det svårt att smyga och jag såg älgarna flera gånger.
 Jag tyckte även att jag vid första synkontakten såg något som blänkte. Men om det nu var en tjur där så hade han smitit iväg då jag var närmare. Kon och kalven delade på sig ibland och jag hade kon på 25 meter i en och en halv timme. Trots att jag gick runt och försökte se från andra håll så fanns bara kon i närheten. Till slut så kom de ihop igen och vid enda skottläget på en av de båda kalvarnas hals och huvud så stod de fritt mot horisonten. Så skottet fick utebli även idag. De gick till slut in på grannmarken och Mira kom tillbaka vid 21-tiden.

Delahs tur att springa i skogen idag.  Gick tom på förmiddagen och inga nya spår syntes i den nattgamla frosten.

På eftermiddagen hann jag bara släppa henne och gå ett par hundra meter innan hon började skälla. Så klart hade jag med stort besvär just tagit mig över en bäck som jag då även var tvungen ta mig tillbaka över.
Fast ståndskall vid en myrkant och jag tog mig in på 80 meter innan jag stannade för att vänta tills älgarna visade sig. Tyvärr var det inte alls på något sätt sikt på sidan om myren, utan mer en vägg av sly och små granar där älgarna hade parkerat. En orolig vind var möjligtvis anledningen till att älgarna inte visade sig på myren utan gick en bit åt andra hållet in i tjockskogen.

Så där höll det på en timme ungefär. Ett elände att smyga när de står i tätt sly, så jag provade att smyga runt och krypa och åla och allt annat man kan testa. Men till slut fick det vind av en passare som hade satt sig 400 meter rakt i vind för älgarna.Sken in på grannmarken och där skällde Delah tills det var helt svart ute. Det blev eld och korvgrillning medan Delah skällde för fullt. En trevlig kväll även om jag hellre hade haft en av de där kalvarna med mig hem.

Delah hade en lång gårdag då hon sprang över 3 mil bakom en älgko som buktade som en hare. Så tänkte att hon skulle få vila hela lördagen och Mira skulle få ett "dubbelskift".

Jag släppte Mira omkring 7-tiden. Likt en blixt dundrade hon iväg och det dröjde ungefär 10 minuter innan första skallet hördes en knapp kilometer bort. Innan brunst är ju ofta älgarna ganska oroliga, så det gick sakta sakta bortåt för att som vanligt stanna i ett bergfast ståndskall när de kommit in en bit på grannmarken.
En tjur smet ut från ståndskallet och passerade pappa på 270 meter (uppmätt med gps). Det innebar att det troligtvis var en ko eller ko med kalvar som Mira skällde. Efter att älgarna inte rört sig på 4 timmar så provade vi stöta det, men resultatet blev bara att de gick över lillpiteälven och Mira bröt.

På eftermiddagen tänkte jag försöka hitta den där tjuren som smitit iväg. Men efter ca en timme så ringde en annan jägare i laget och sa att han hade skjutit på en kalv som inte föll på skottplatsen. Det var ko med två kalvar och då tänkte jag att det var klokast att använda Mira till eftersöket eftersom hon är den hund i laget med mest erfarenhet. Och dessutom är ju risken större att en unghund eller en oerfaren hund springer efter de friska älgarna.

Efter en timmes väntan och vid  första koll så såg man bara en massa blod på skottplatsen, men efter någon meter började det även ligga benbitar. Blodet minskade och efter ca 150 meter såg vi bara massa spår i mossan. Efter spårande släppte jag Mira och hon drog iväg i spåret. Efter att ha följt spåret ungefär 1-1,5 km så blev det ståndskall. Men Mira slutade däremot att skälla efter några minuter men stod kvar på samma ställe enligt pejlen. Då visste jag att älgen var död eftersom mira inte skäller ett enda skall åt dött vilt. Kalven hade förblött av det låga skottet och en lättad skytt tackade Mira för ett bra spårarbete.

Kanske är det så att vindarna har vänt. Från oturen som vi haft tidigare i veckan gick idag det mesta vägen. Jag fick välja ett område som jag verkligen älskar att gå i. Även om det är ganska så besvärligt att gå där p.g.a allt enris som finns på delar av området så brukar man oftast få upptag där. Idag dröjde det ungefär en timme efter släpp innan jag förstod att något var på gång. Delah var något snävare i söket än normalt men helt plötsligt var hon borta. Det största fel jag tror många gör i skogen är att de går för fort så hunden inte hinner söka av terrängen innan man själv stöter älgen. därför sätter jag mig alltid och väntar då hunden försvinner,så att hon får tid att hitta älgen utan att jag stöter den.
När Delah var på 600-700 meter och stillastående utan att jag hörde henne så blev jag lite misstänksam. Och precis när jag skulle kolla med pejlen om hon skällde så ringde Ronny och sa att "det var musik i skogen". Förmodligen stod hon i någon sänka eftersom jag inte hörde henne men det behövdes inte gå många meter innan musiken spelade i mina öron. Älgen hade börjat vandra lite jag gick längst med ståndskallet för att om möjligt kunna genskjuta om älgen ville gå över Rokån. Men tack och lov stannade det och jag kunde smyga utan stress. När jag var ca 60 meter från hund och älg såg jag björkarna vifta vilt i skogen. Som så ofta var älgen rasande på hunden och jagade den hit och dit så buskar och löv flög omkring. Det brukar räcka att sitta still och vänta på att älgen självt ska bjuda på ett öppet läge när den rusar efter hunden. En annan fördel när man skjuter då hunden blivit jagad är att hunden oftast är en bit från älgen och därmed riskerar man inte att träffa hunden med skottet. Det är extremt viktigt att veta vart hunden är när skottet går så man inte riskerar att träffa den även om kulan ändrar riktining mot någon kvist eller ett revben. Idag gick det vägen och efter en kort rusning då Kulan slog genom lungorna så bet kvigan i gräset och Delah fick sin belöning.



På eftermiddagen var det Miras tur att röra på sig och då vi bara var två hundar från laget som skulle gå så valde jag "Snöberget". ett området som ofta har älg men där markgränsen är nära och risken är stor att älgarna går över markgränsen. Idag drog Mira direkt in på grannmarken och efter en halvtimme hördes ett hetsigt upptag några km bort. Sken direkt så det var bara vänta. Efter att skenälgen gått över Lillpiteälven så vände Mira hemåt.

Men Mira anser sig inte behöva hälsa på husse innan hon letar nya älgar och på berget så blev det nytt upptag. Fast ståndskall från första sekund och timmen höll på bli sen. Jag smög dit efter en halvtimme och tänkte att om det var en stor tjur så skulle jag försöka skjuta, annars fick det va. Naturligtvis var det ko med kalv och jag satt och tittade på dem ganska länge innan jag försökte locka in Mira. Tyvärr tillhör hon den ovilliga/oupplärda sortens hundar när det gäller att komma då husse visslar när hon skäller älg så jag provade stöta för att få älgarna på flykt och då få tillbaka "Miris". Detta resulterade i att de tittade på mig, gick sakta in på grannmarken och stod där utan att röra en klöv. Jag gick ner till bilen och väntade där tills jag förstod att Mira skulle skälla långt inpå mörkrets inbrott. Så jag åkte till Ronny i stugvärmen och tackade för GPS-pejl som säger till när hunden lämnar ståndskallet och jag skulle lätt hinna tillbaka till området innan hon tagit sig till platsen där vi skiljdes tidigare. Mira lämnade älgarna 23.00 och en mkt trött husse var glad att ha tillbaka sitt hjärtegryn :) Slutet gott även om älgen fick överleva i afton.

Delah har i veckan utvecklat sitt sök otroligt bra och turerna ligger på ungefär 15 minuter och då är hon ungefär 500 meter bort.. Hon är klockren på komma tillbaka till mig så tiden i skogen verkar ha gjort nytta. Dessutom hittar hon älg bra även om det kan ta lite tid ibland när spåren är äldre eller svåra att hitta utgången på. Torsdag hittade hon däremot ingen älg på sina turer. Troligtvis var där inte heller nån älg, men det är klart att en ung hund med liten erfarenhet kan missa något djur. Speciellt i den kuperade terräng som är där jag har jagat i veckan.
Det har varit ordentligt varmt i veckan så därför väntade jag till 16-tiden innan jag släppte Mira. Hon började med en 25 minuters söksväng innan hon visade upp sig för oss (pappa följde och gick som hundförare nu). därefter var hon borta och pejlen visade att hon var perfekt riktining ca 1,5 km från oss. Då kom också upptaget. Lugnt och fint men ändå en förflyttning på ett par hundra meter innan det stod fast. Exakt som i måndags med Delah så stod det precis vid älven och ett tag tänkte jag att älgen stod mitt i älven och mira på land och skällde. Men efter en rätt så snabb förflyttning till jag var ett par hundra meter från hund och älg så hörde jag att Mira skällde ca 50 meter från älven. Pappa hade tagit sig ett pass då jag började smyga för att möjligtvis kunna stå i förhåll om det skulle gå loss. Då jag var 50 meter från älg och hund, och jag precis som i måndags just sett älgen i ett utfall utan att se vilken sorts älg det var så kom det en bil med släp på vägen som går precis brevid älven, fast på andra sidan. Älgen blev orolig och började gå i gångstånd ca 600 meter innan den gjorde sig fri från Mira genom att som så ofta simma över älven.

Det var slutet på första dagarnas jakt i skogarna runt stugan. imorgon börjar vi i Roknäs. Och förhoppningsvis vänder oturen som vi haft i veckan. Ska försöka få lite bilder från skog och mark också nån dag då det finns nåt trevligt att fota. Ha en trevlig helg alla läsare och håll tummarna för god jaktlycka. /Johan

premiärdagen: efter koll av vind och utsättning av passare så släppte jag Delah vid det vi kallar för "förstparkeringen". då marken är lång och smal och vindarna ofta gynsamma för att starta där så fanns det inte mkt att fundera på. efter ett par 5 minuters söksvängar så blev hon borta lite längre och upptaget lät inte vänta på sig. tyvärr stod älgen nära den väg som passarna kört längst så det blev sken direkt. efter ca 2 km snabbt sken så hördes åter Delahs skall. tyvärr inne på grannmarken och dessutom ville älgen fortfarande inte stå bra. så efter en halvtimme av rusningar och gångstånd så släppte hon och kom tillbaka till mig.
efter nytt släpp i samma område så dröjde ca en timme innan Delahs skall hördes på nytt. efter en kort rusning på ca 150 meter så stod det fast. dessvärre hade älgen parkerat just vid kanten på älven (som är markgräns) och älgarna har lärt sig att om man simmar över älven blir man av med de flesta hundar. då jag misstänkte att älgen skulle simma iväg så gjorde jag en lite snabb ansmygning och tog mig in på 50 meter utan att se något förutom sly och ris. Som så ofta är hunden det första man ser när man är inne  på ett ståndskall och Delah dansade lätt undan när älgen gjorde utfall och det var då jag fick skymta den första gången. inget skottläge, men jag tänkte att älgen själv skulle få göra misstaget att bjuda på en skottchans då den jagade Delah runt i slyet. tyvärr lugnade den ner sig och började istället gå rakt bort från mig. sakta blev skallet tystare och tystare och efter att pappa fått en glimt av hunden och "en skaplig tjur" från sitt pass så valde den till slut att simma över älven och därmed bli av med Delah som bröt och kom tillbaka till mig.