Jag är sjuk som ett troll så det har inte blivit mkt till födelsedag. Men Johan kom hem med både nässpray, paket, vindruvor och tulpaner så efter en pronaxen eller två mår jag nästan som folk igen. Det är faktiskt ganska skönt att slippa födelsedagshetsen. Tårta och besök gjorde vi dessutom bort igår så jag har inte det mínsta dåligt samvete för att jag planerar på att göra kväll redan nu.
Ibland är det skönt att komma hem från fjällen efter flera dagars skidåkande. Då benen är helt slut efter flera mils skidåkande och med bitande kyla kan det vara skönt att återvända till vardagen.. I år blev det tyvärr en rekordkort jakt då 30 graders kyla samarbetade med 15m/s vind och gjorde att vi bara var ute på jakt en dag.
Visst såg vi en del ripa, inga stora mängder, men ändå tillräckligt för att kunna fylla kvoten om vi lyckats skjuta alla som tog till vingarna innan vi hann få skottchans. Nu blev det bara några stackars dun som fick följa med hem till oss. Även om det är roligt att fylla säcken med fågel då man åker långt och betalar mycket pengar så är ändå det viktigaste att man har trevligt. Och det har man alltid på sån här "jaktresor".
På grund av kylan blev det inte så många kort tagna iår då man höll på frysa fingrarna av sig tre sekunder efter man tog av sig vanten. Men så länge man har minnet i behåll går det ju ändå bra. Man minns ändå höjdpunkterna från alla jaktdagar där uppe :)
Nu är det bara vänta på våren så man kan vara ute och grilla korv och koka kaffe.. Kanske även fiska ett par gånger och köra lite skoter (om jag lyckas köpa någon lagomt fin innan snön smälter). Rävjakten håller ju iofs i sig ett par månader till, så kanske man har lite energi över någon natt och sätter sig och passar på den listiga mickel någon stund. Vem som lurar vem lär vi ju märka. 
Vi får i alla fall vara nöjda med att skyttet var felfritt för både mig
och Ronny i år.
I -25 grader och 10-15 m/s vind är bra kläder viktigt om man ska va i fjällen.
Vissa kallar oss säkert galna som är ute i det vädret..Vi själva kallar oss
intresserade :-)
Behöver jag förklara varför vi kallar henne för "Prinsessan Mira"
Vi som skriver i den här bloggen heter Johan och Elsa. Just nu lever vi i efterdyningarna av vår första valpkull med jämthunden Juhlinbäckens Asta. Denna blogg handlar om glädjen och utmaningen med att leva med tre hundar.