För småviltets skull
Efter att ha sett några klipp på youtube så svängde jag förbi jaktaffären på väg hem från jobbet och köpte en "rävlockare". Det är en sorts vissla som ger ett ljud som ska låta som en skrikande och plågad hare. Med lite träning så går det få riktigt hjärtskärande ljud som ska få räven att tro att det är ett lätt byte.
Första kvällen gav ingenting. Man började nästan tänka att det bara var nå krafs som aldrig skulle lura den så sluga räven.
Dagen efter skidrade jag iväg och satt mig vid en fin vildvuxen buske och försökte låta så plågad och lidande som bara en hare kan göra. De som pysslat mkt med lockljud på räv säger att det är första halvtimmen som är intressant. Så efter en halvtimmes sittande och visslande så började jag misströsta och började just fundera på att avbryta då en rörelse i ögonvrån fick mig att vrida på huvudet lite extra.
30 meter bort bland snåren kom den smygande och såg intresserat mot mitt håll. Då jag satt med ryggen mot den så ville jag göra så lite rörelser som möjligt, så jag fick faktiskt nytta av att ha testat skjuta från "fel axel" några gånger. Några sekunder senare låg räven still i snön och funderade kanske på vad som slog den i bogen.
Dagen efter hade pappa varit till stugan och glidit omkring på skotern. Han passade på att kolla mina mårdfällor, och i en av dem var det napp. En liten fröken-mård hade satt sin fot i fällan och därmed sparades livet på massor med fåglar och harar. En god insats i veckan och förhoppningsvis ger räv-visslaren fler goda resultat tillsammans med mårdfällorna
