Nu har det börjat
I måndags var det åter dags för älgjaktspremiär här i norr. Och som vanligt spenderas första veckan i stugan och markerna runtomkring. Det är en svår mark som sällan brukar ge stor utdelning första veckan. September är den månad i jakten som är svårast överhuvudtaget. Nervösa älgar som inte så ofta står för hundarna utan gärna springer låååångt, och fort.
Det är väl så man kan sammanfatta de första dagarna också. Fjolingar som sprungit all världens väg så fort hunden kommit nära. Men idag fick vi vind i seglen då Delah efter ca 1,5 mils jagande fick älgen att stå absolut stilla.. Efter en timmes skällande så gjorde jag ett försök. Stadig vind och mjukt underlag gjorde att man kunde gå i rätt så rask takt. Väl inne på ståndskallet så stod det som vanligt hur tätt som helst. Jag lyckades se några smala ben från och till, och efter lite krypande så såg jag en kalv som vandrade omkring inom 30 kvadrat. Det dröjde ändå en halvtimme innan den gjorde ett misstag och började jaga Delah som lätt skuttade undan. Som så ofta blev det vid ett utfall skottchansen kom. Kort avstånd och med Delah i en säker riktning så bet kalven i gräset innan den låga smällan från den ljuddämpade 9,3an lagt sig. Två timmar fast ståndskall och de upphåll i skallet som hon haft tidigare år var som bortblåsta. Kanske halsmandeloperationens förtjänst. 
Nästan direkt efter älgen fallit så började Delah "peta" jord över huvudet på den. Efter lite raggande av päls så var hon helnöjd.
