Vi glömmer saker
Det är kaos här hemma vilket det lätt blir när den ena bara jagar och den andra mest bara pluggar. Zelda är som zelda är mest hela tiden, med andra ord inget nytt på den fronten inte. Delah verkar enligt Johan sköta sig exemplariskt i skogen med klockrena sökturer, bra kontakt och dessutom grym på att ställa älg. Mira har inte riktigt varit sig själv på senaste tiden men det verkar som om hon har en rätt taskig form av skendräktighet. Det har inte vart samma energi och fart i skogen men igår skötte hon sig tydligen bra men då var det andra som klantade sig och ingen död älg där inte. Idag tar vi en ledig dag bara vi två och åker till IKEA för att äntligen skaffa lite garderobsdörrar.
Det går bra
Jag fick en bild av Arrax ägare Thomas här om dagen. En glad hund brevid en nyskjuten älg. Arrax håller på att utvecklas till en riktig älghund. Än är söket inte fullständigt, men han håller i riktigt bra då det gället förföljande och ställande av älg. Han har skällt ett flertal gånger i höst och idag kom samtalet att ännu en älg gått i backen. Två älgar inom några dagar är inte ett dugg dåligt. Får hoppas han fortsätter i den fina riktningen han är på väg i.
För egen del går det väl halvbra... Mira har varit riktitg trött sista dagarna. så några dagars vila har varit riktigt bra för henne. Imorgon var det nya tag och hoppas få tag i nå älg som står bra.
Oturen tittar ibland fram och igårkväll hade en älgtjur oturen att passera vägen precis på samma ställe som en bil just skulle passera. Oturen slog till för alla den kvällen. Otur för älgen som strök med, Otur för älgstammen då tjuren var en riktigt bjässe med 18-taggar att bära på. Otur för bilen som blev skrot. Men bland allt det så var ändå turen med på det viktigaste. Föraren av bilen klarade så vitt jag vet sig bra.
Dags att krypa i säng så man är i alla fall lite pigg imorgon. 
Arrax brevid sin första älg
Stortjurens sista färd
Nyfikna Johan
Jag har blivit mer och mer nyfiken på hur hundarna arbetar med älgarna. Speciellt första kontakten med älgen avgör mkt hur hela arbetet kommer att bli.
Som jag skrev i sommar så har jag köpt en kamera att montera på bössan för att visa lite hur jag själv smyger och kikar på ett ståndskall. För något tag sen fick jag idén att montera kameran på hunden för att kika hur dom arbetar. Igår fick jag första filmen där man kanske kan lära sig lite hur Mira arbetar. Sammanfattning kommer väl så småningom då jag fått fler arbeten på film. Jag tog i alla fall en bild av dataskärmen då jag spelade upp filmen i datorn så att ni också får se hur det kan se ut. Kvalitén blev ju inte super då jag tog en bild på datorn. Men man ser då i alla fall vad det är.
Som jag skrev i sommar så har jag köpt en kamera att montera på bössan för att visa lite hur jag själv smyger och kikar på ett ståndskall. För något tag sen fick jag idén att montera kameran på hunden för att kika hur dom arbetar. Igår fick jag första filmen där man kanske kan lära sig lite hur Mira arbetar. Sammanfattning kommer väl så småningom då jag fått fler arbeten på film. Jag tog i alla fall en bild av dataskärmen då jag spelade upp filmen i datorn så att ni också får se hur det kan se ut. Kvalitén blev ju inte super då jag tog en bild på datorn. Men man ser då i alla fall vad det är.
Nu har det börjat
I måndags var det åter dags för älgjaktspremiär här i norr. Och som vanligt spenderas första veckan i stugan och markerna runtomkring. Det är en svår mark som sällan brukar ge stor utdelning första veckan. September är den månad i jakten som är svårast överhuvudtaget. Nervösa älgar som inte så ofta står för hundarna utan gärna springer låååångt, och fort.
Det är väl så man kan sammanfatta de första dagarna också. Fjolingar som sprungit all världens väg så fort hunden kommit nära. Men idag fick vi vind i seglen då Delah efter ca 1,5 mils jagande fick älgen att stå absolut stilla.. Efter en timmes skällande så gjorde jag ett försök. Stadig vind och mjukt underlag gjorde att man kunde gå i rätt så rask takt. Väl inne på ståndskallet så stod det som vanligt hur tätt som helst. Jag lyckades se några smala ben från och till, och efter lite krypande så såg jag en kalv som vandrade omkring inom 30 kvadrat. Det dröjde ändå en halvtimme innan den gjorde ett misstag och började jaga Delah som lätt skuttade undan. Som så ofta blev det vid ett utfall skottchansen kom. Kort avstånd och med Delah i en säker riktning så bet kalven i gräset innan den låga smällan från den ljuddämpade 9,3an lagt sig. Två timmar fast ståndskall och de upphåll i skallet som hon haft tidigare år var som bortblåsta. Kanske halsmandeloperationens förtjänst. 
Nästan direkt efter älgen fallit så började Delah "peta" jord över huvudet på den. Efter lite raggande av päls så var hon helnöjd.
Atlas tänker stort
I morse sköts den första älgen efter Atlas. Det blev en fin 16-taggare på fast ståndskall. Verkligen inte illa för en unghund på 14,5 månad!
