Juhlinbäckens Asta

Det man saknar i storlek kompenseras tydligen i annat. Han må vara minst men han var helt klart först med att öppna ögonen. Det blir inte roligare bild än såhär. Både vi och valparna behöver lite sömn.

Det har varit ett par dagar med massor av innehåll sedan sist jag skrev. Valparna har vuxit och det ordentligt.  Vikten var nog dubblad sent måndag så det tog just över en vecka, men det kan ju också bero på att det är snudd på omöjligt att väga en valp när den far som ett jehu över hela brickan.  Jag skrev förra veckan att vi har så lugna och fina valpar. Det gäller inte längre. Klart de är fina men det låter som en skock fåglar en vårmorgon och det gott folk är inte trevligt!

 

Nu har dessutom ögonen börjat öppna sig. Börjat öppna sig är precis rätt ord för det är minstingen som börjat och än så länge ser man bara ytterst lite blått. Jag hade tänkt ta ett kort men då var Murphy framme och självklart var det slut på batteri i kameran. Får se om jag är i skick ikväll efter jobbet att ta lite kort och lägga ut. Annars får det bli imorgon.

Snart är de 1 vecka gamla och målet är då att de ska ha dubblat sin vikt. Vi väger dem dagligen för att få en liten fingervisning om hur det ligger till. Jag vet att det kan tyckas onödigt men är man nyfiken så är man. Resultatet får ju tas med en nypa salt. Tid sedan de åt/bajsade spelar ju in väldigt mycket. Det verkar som om det kommer gå vägen, det här med att dubbla vikten alltså. Om inte annat så kommer det inte vara långt ifrån.


h4 tar igen sig efter maten



t1 övermannar h3, nyttan med detta är ännu oklart


Matvraken h1 och h2 fortsätter käka

Något annat som vi observerat är att de rör sig allt mer, snabbt går det dessutom.

Jag skrev tidigare att jag skulle iväg till veterinären med Delah för HD-röntgen. Allt gick bra även om hon kämpade emot "medicinen" och aldrig riktigt var helt borta.
För ett par dagar sedan kom resultatet i brevlådan.

Höftledsdysplasi: HD GRAD A
Armbådsledsdysplasi: ED 0

Det känns otroligt skönt att veta att höfterna och armbågarna är som de ska.


Delah ett par veckor gammal

Vi har inte så mkt att skriva just nu för det händer inte något speciellt.
Vi tänkte däremot bjuda på lite bilder.


t1


f.v. h1, h4, t1


Överst: h2, underst: h3


En lätt förbannad h1

Igår när jag var på jobbet tittade Miras uppfödare förbi och gjorde en liten inspektion. Jag måste säga att det är otroligt skönt att ha någon som är mer erfaren att kunna vända sig till. Hur mycket du än läser och förbereder dig så är det väldigt stor skillnad på teori och praktik.
Enligt hans utsag så är valparna väldigt fina (men det visste vi ju redan), de är lugna och Mira har bra med mjölk.


3 trötta killar

Så till det som säkert många undrar över. Hur många blev det nu egentligen?
Grattis till min mamma som gissade på "5 feta rackare". Det blev inte direkt några "feta rackare" men likväl så blev det 5st. I lådan bor det nu 4 hanar och 1 tik.
Min kära mor får nu äran att namnge en av hanarna. Alla valparna kommer få namn på A och eftersom både Mira (Asta) och Atoz kullar börjar på A så blir namnvalet lite mer begränsat. Dessutom så hade ju även jag rätt på antalet. Jag ger därför mig själv förmånen att lägga in mitt veto i val av namn. Sorry pappa, men det blir ingen Arne...


Ett par timmar gamla

De ligger mest och äter hela tiden, sedan tar de en paus på omkring 5 minuter och sedan är de igång igen.
Det syns på Miras kropp att det tar på henne, men det är ju bara naturligt. Däremot så är hon extremt pigg, mycket piggare än jag trodde att hon skulle vara. Fast och andra sidan var ju inget som vi trodde det skulle vara/bli under hela hennes dräktighet. Dagarna innan valpningen struttade hon ju fram under promenaderna. Jag upplevde nog aldrig att hon tyckte sig vara tung, steget var lika lätt som det alltid varit.

Vi är väldigt stolta över Mira, det är ett enormt arbete hon gör. Alla valpar lägger på sig, det är ingen som sackar efter i viktuppgång utan de är alla ganska jämna.

Sen så är de ju väldigt snygga i färgen, mörka och fina. Sånt som färg ändras hela tiden men det ser väldigt positivt ut. Sedan till det viktigaste av allt, långa fina svansar och INGA SLIPSAR!


En slagen hjälte som tar en tupplur mellan målen

Det blev mot alla odds som vi först trott. Igår 22.20 kom första valpen till världen. Valpningen drog ut lite på tiden och det kanske inte är så konstigt med tanke på att det var den största valpen som kom sist.
Jag och Johan har inte fått många timmars sömn men vi har ändå kunnat byta av varandra lite så att i alla fall någon skulle vara lite mer pigg än den andra.
Just nu i skrivandets stund ligger alla utom minstingen och sover, den äter. Den valpen lär inte vara minst länge till med tanke på dennes aptit. Förutsatt att den håller i sig.




Nu väntar ett par dagar med lugn och ro för samtliga i huset.

Det börjar dra ihop sig till valpning. Miras temp har varierat ett par dagar och natten mot idag var Mira otrygg. Hon vankade av och an medan hon gnydde lite. Inom en snar framtid finns det en valpskock i huset. Valplådan har fått ett provisoriskt tak och efter det blev den betydligt mycket mer populär hos Mira. De närmaste dagarna stannar vi hemma och myser. Vi återkommer om ett par dagar med resultatet.

Valplådan har stått på plats ett tag. Däremot tog vi tag i saken och gjorde iordning den igår. Det enda som fattas nu är ett par mindre lister. Men med dessa är det ingen större brådska, för valparna lär ju inte direkt få för sig att tugga sönder lådan när de är 3 dygn gamla.



I morgon bär det av till veterinärkliniken innan jobbet. Den här gången är det ingen som är sjuk utan det rör sig om en HD-röntgen för Delah. Det presentkort som Mira vann på KM förra året kommer komma väl till pass.
Nu hoppas vi bara på ett par fina höfter.

Det märks att man börjar få allt mer funderingar i huvudet när det drar ihop sig till valpning.
Jag glömmer vad jag ska göra, jag glömmer vart jag lagt saker och är  allmänt bara virrig.
Nu är det jag som skriver en lista på allt som ska göras. Sen ska jag införskaffa massa senilsnören så jag inte har mina saker spridda över hela byn.

En som har fattat det där med snören är Johan. Han har dem till ALLT!
Han har ett till mobilen, ett till nycklarna, ett till sin gps och konstigast av allt är att han har "senilsnöre" på hunden. En pejl till hunden kan ju tyckas bara är sunt förnuft. Men har du två så tycker jag nästan att det räknas som ett senilsnöre.
Han får däremot +++ för att han är rädd om hunden.


Miras andra älg hösten 2009

Det har hänt en hel del på besöksstatistiken sedan igår. Jag förstod till en början inte varför men såg sedan att jämthundsklubben hade varit snabba med att lägga ut annonsen.

Jag misstänker att ni nya läsare kan vara lite intresserade av vad vi är för ena och framförallt mer nyfiken på vår dräktiga tik.

Jag som skriver i den här bloggen heter Elsa, jag är född och uppvuxen i västerbottens inland. Jag har hela mitt liv haft hundar omkring mig och det har alltid funnits minst 1 jämthund i hushållet.

2006 så träffade jag Johan för första gången, då också hans närmare 2 år gamla jämthundstik. Det var kärlek vid första ögonkastet (tiken alltså).
Hon heter Asta men av någon anledning så kallas hon för Mira. Om alla hundar vore som Mira så skulle jag lätt kunna ha 10st. Inget av det här är ju direkt min förtjänst (troligtvis inte Johans heller) men hon är så otroligt lugn och fin. Det har aldrig varit några problem med henne som det kan vara med andra hundar.
I vår umgängeskrets går hon under namnet "jaktmaskinen" men det kan jag inte säga så mycket om då det är Johan som jagar med henne. En sak jag kan säga är iaf att jag aldrig haft någon brist på kött i frysen.

Vi har alltid haft målet att starta en uppfödning och har tidigare haft planer på att para Mira, däremot så har det aldrig riktigt passat in tidsmässigt då Johan jobbar och jag studerar. Nu kände vi dock att det var rätt. Det vore ju dessutom synd på en sån fin tik. Vi avlar på henne för att vi verkligen tror att hon kan tillföra rasen något.

Valpar som levereras av oss är registrerade, besiktigade, vaccinerade, avmaskade och framförallt uppfödda i ett hem med mycket kärlek!

För att du ska få köpa en valp av oss så ska du ha ett stort jaktintresse och som följd av detta jaga mycket!
Du ska även gå på en utställning och självklart försöka med jaktprov. Sedan ska du naturligtvis HD-röntga!

Vi älskar rasen Jämthund och vill att den ska bli allt det vi vet att den kan vara. Därför bör vi sträva tillsammans mot ett mål om bättre och friskare hundar.

U. SJ(LÖ)CH Juhlinbäckens Asta S43661/2004 A
(E. SUCH,SJ(LÖ)CH Birkmarkens Hagge S24230/2000 A
U. SJ(LÖ)CH Ronja S22605/2002 A)

E. SJ(LÖ)CH Nordjämtens Atoz S45434/2005 A
(E. SJ(LÖ)CH Jojje S30864/99 A
U. SUCH SJ(LÖ)CH Nordjämtens Birka S24544/2001 A)

 

Ik 0,4 %

Asta är en spänstig tik med mkt stor jaktlust. med på ungtiklistan 2005.
3:a av 41 startande med cacit på Norrbottens klubbmästerskap 2009.

Hagge har hög % meriterade valpar

 

Ronja har 3 kullar i rad med valpar på unghund/ungtiklistan

och redan avelsdiplom

 

Atoz visade tidigt stor jaktlust och blev snabbt jaktprovsmeriterad

och kom då med på unghundlistan.

Fantastiska ståndegenskaper, kommer från en riktigt bra kull.

Både Jojje och Nordjämtens Birka är fantastiska nedärvare.

 

Parningen rekommenderad av avelsråd

 

För mer info om Atoz, ring Stellan Gustavsson

tel 070-3461608

 

För info om Asta, ring Johan

 

Johan Nyström

Klubbudden 70, 94591 Norrfjärden

tel: 070-2507879

www.juhlinbackensasta.blogg.se

Det börjar ju som sagt närma sig och Mira blir större och större för varje dag. Vi är nu nyfikna på exakt hur många valpar ni tror det blir. Ni får inte veta hur många som sågs på ultraljudet för det är ändå inte till någon hjälp. Det kan ändå bli dubbelt så många likaväl som det kan bli hälften.

Lämna en kommentar med din gissning. Fördelning tikar/hanar skiter vi i.
Den som får rätt hittar vi på något roligt till

Ibland (egentligen väldigt ofta) så uppskattar jag svärfar lite sådär extra. Han är bra att ha, inte bara för att han är kunnig snickare, utan även för att han är han. Men just idag är det hans snickerikunskaper som jag uppskattar sådär lite extra. För ett par dagar sedan satt Johan tillsammans med sin pappa och designade en valplåda. I dagarna ska vi alltså åka och hämta en fin, ny valplåda. Jag skulle egentligen vilja måla skapelsen men jag har kommit fram till att det inte vore en speciellt bra idé. Man kan ju räkna med att någon (eller alla) valp kommer vilja sätta tänderna i den.


Klippning av klor

I dagarna kommer även annonsen upp på internet. Vi kommer lägga ut den på både västerbottens och norrbottens älghundsklubb. Får se om vi lägger ut en på blocket också.

Nu är det drygt 2 veckor kvar till beräknad valpning. Än så länge sköter sig Mira exemplariskt. I början hände verkligen ingenting viktmässigt men det är ju också så det ska vara. Ett par dagar efter ultraljudet så sa det PANG och så var hon mer grislik i kroppen än hundlik.


Så här såg hon ut i morse.

Mira har det lite jobbigt just nu med mjölkstockning. Hon har lite ont men det finns ju inte så mkt man kan göra. Det "normala" vore ju att minska mängden mat och öka motionen. Det känns inte riktigt aktuellt just nu.

Jag har fått schema från jobbet. Min chef är verkligen en liten ängel ibland. Det är endast ett fåtal dagar där det kör ihop sig, annars kommer jag och Johan i stort sett att gå om varandra så att jag tar morgonpasset och han kvälspasset (ironin i det hela går inte obemärkt förbi, jag är extremt morgontrött). Jag tror att vi båda kommer börja uppskatta att han börjar 06.00. Eller i alla fall att han slutar 14.30.
För den handfull dagar som vi båda jobbar förmiddag har vi inkallat förstärkning. Vi har verkligen världens bästa vän som ska agera minimatte. I jobbet ingår mest rastning och matning, samt kolla så att alla har det bra. Men jag är övertygad om att vi nog kommer hitta henne i valplådan några gånger.


Johan och Mira för ett par dagar sedan. Lägg märke till maten runt munnen, hon är en hungrig dam för första gången i hela sitt liv.

Att Delah gör konstiga saker någon gång nu och då är ju inte direkt någon överraskning.
Men dagens påhitt va nog det konstigaste hitintills.


Och nej, bilden är INTE ett montage. Det är helt och hållet hennes idé

* Notera att det är axelbandet till klänningen som hon har runt midjan. Hon har ju dessutom lyckats med konsten att vidga bandet för att rymmas.

Den här dagen var tänkt att bli en sån där dag då man bara gör vettiga saker, när man "gör bort" allt man inte hunnit/orkat med tidigare. Det blev inte en sån dag.
Igår skrev jag min sista tenta och levde fortfarande i tron om att jag skulle få någon form av sommarlov innan campingen öppnar på riktigt och valparna tar allt för mycket av ens tid.
Idag skulle det handlas virke, det skulle målas och det skulle snickras.
Vi har inget virke på vår gård, Johans pappa bar bajs på sin släpvagn.
Det har heller inte målats eller snickrats något, jag har jobbat.
Mitt sommarlov blev nog historiens kortaste. Det varade 18 timmar...

I morgon jobbar jag visserligen inte men då ska vi va i Luleå 05.30 för att hjälpa till på utställningen.
De har inte sån tur att de får titta på våra snygga hundar ;)

Hon måste va utsvulten när hon för första gången i hela sitt liv ätit gurka...
Jag återkommer när jag plockat upp hakan.

Det är nu den verkliga nedräkningen börjar, med drygt 3 veckor kvar till beräknad födsel. Det är också nu som Mira ska börja lägga på sig mer vikt, bli rundare om magen helt enkelt. Jag tycker redan att hon är gigantisk och som sagt, det är bara början...

Jag tror på allvar att hon njuter av att vara dräktig (än så länge i alla fall). Hon har de senaste veckorna fått ett helt nytt lugn över sig. Mira är ju inte på något sätt känd för att vara en vilde men hon upplevs helt enkelt som mer harmonisk.

 

En ny rutin är även att vi brukar fråga hur puppisarna i magen mår och får då ett ljud till svar som låter som en grymtning blandat med ett stön (ni som brukar vara omkring henne vet precis vilket ljud jag menar). Sen så vinklar som kroppen lite så att jvi kommer åt att stryka henne på magen. Denna procedur upprepas sedan x antal ggr/dag.

 

Jag gillar hur allt börjar falla på plats, det här är verkligen ett liv jag skulle kunna vänja mig vid. Jag är dessutom helt övertygad att om 3 veckor så kommer jag gilla det ännu mer.

Här hemma har alla gått in i någon slags dvala. Att Mira sover är ju kanske inte direkt någon chock. Hon sover, äter och är kissnödig.



Att Zelda sover är ju kanske inte heller någon överraskning. Johan sover också, jobbar och sover. Jag å andra sidan pluggar och somnar med näsan i boken med jämna mellanrum.



Den enda som egentligen inte sover är Delah. Efter att vi bytte foder så har hon blivit sitt gamla vanliga jag igen och gör sitt bästa för att ta igen förlorad tid.
Men jag är inte den som ska klaga, nu har jag i alla fall någon som kommer och väcker mig i mina geofysik-drömmar.

Hej!

Vi som driver den här bloggen heter Johan och Elsa. Vi träffades i slutet av vintern 2006 mycket tack vare vårt gemensamma intresse för hundar. Sen gick allt väldigt snabbt och under hösten samma år fick vi nycklarna till vår första lägenhet.


Danmark, sommaren 2009

Ingen av oss är direkt någon stadsmänniska och våren 2008 fattade vi därför beslutet att söka oss utanför stan. Vi bor numera i ett litet hus vid vattnet utanför Norrfjärden.


Utsikt från altanen

I samma veva beslutade vi oss även för att skaffa ännu en hund för att Johan skulle kunna få ut mer av sin jakt. Det var ett stort steg, men i rätt riktning.

Nu har vi tagit ännu ett steg.

Omkring midsommar väntar vi vår första valpkull och det är med spänning och förväntan som vi nu ger oss in i rollen som uppfödare.

• 2007 blev hon jaktchampion.

• 2009 beslutade jag mig för att anmäla henne till Norrbottens klubbmästerskap för älghundar. Detta resulterade i en tredjeplacering med 84 poäng, vilket var bästa Jämthund i tävlingen.

• Hon har även fyra förstapris på utställning.

Zelda är min (Elsas) första hund som jag fick när jag var 16 år. Hon är av rasen Australisk terrier och lever verkligen upp till rasen med allt vad det innebär.

Här hemma är hon endast sällskapshund, även om hon tycker att rådjur luktar väldigt gott.