En sista?
Jaktprovet med Delah gick ju ganska bra. Vi får väl se vad kollegiet tycker, men hon gjorde i alla fall ett bra jobb.
Så här i slutet av jakten är det lite svårt att försöka ge båda hundarna mycket tid i skogen. Men då Delah gått jaktprovet så tänkte jag att jag skulle motionera Mira en sväng också dagen efter.
Lite nyfiken att kolla om nosen fungerade var jag också, så jag hade inga krav på något resultat även om man alltid hoppas.
Nåväl, Mira drog iväg som en raket och då hon var ett par km bort så passade jag på att smyga på några orrar som satt och åt i björkarna. Det gick vägen och två stycken fick följa med hem i säcken.
Miras upptag hörde jag aldrig, men det verkade då inte som att älgen stod nåt vidare. Ett långt sken och jag förmodade att det inte skulle bli något ståndskall. Men ack så fel jag hade. Troligtvis sprang den där älgen ihop med andra älgar, eller så krockade Mira med ko och kalv. För då jag väntade på hunden vid markgränsen så kom ett upptag, och i sakta gångstånd kom hon med ko och kalv rakt i famnen på mig. Jag var beredd med bössa men valde att inte skjuta, utan stötte tillbaka dem in på ön. För att korta ner berättelsen så blev det sken, fast ståndskall och gångstånd om vart annat innan jag kom åt och skjuta kalven.
Man kan sammanfatta dagen så här: Tack vare att Mira var tjurig och följde skenälgen och sen kon och kalven efter att jag stött tillbaka dem in på ön så fick jag till slut skjuta kalven och Mira fick belöning i form av älgens öra.
Roligt att se att näsan fungerade bättre än tidigare även om man ser att hon får jobba långsammare än vanligt.
Så här i slutet av jakten är det lite svårt att försöka ge båda hundarna mycket tid i skogen. Men då Delah gått jaktprovet så tänkte jag att jag skulle motionera Mira en sväng också dagen efter.
Lite nyfiken att kolla om nosen fungerade var jag också, så jag hade inga krav på något resultat även om man alltid hoppas.
Nåväl, Mira drog iväg som en raket och då hon var ett par km bort så passade jag på att smyga på några orrar som satt och åt i björkarna. Det gick vägen och två stycken fick följa med hem i säcken.
Miras upptag hörde jag aldrig, men det verkade då inte som att älgen stod nåt vidare. Ett långt sken och jag förmodade att det inte skulle bli något ståndskall. Men ack så fel jag hade. Troligtvis sprang den där älgen ihop med andra älgar, eller så krockade Mira med ko och kalv. För då jag väntade på hunden vid markgränsen så kom ett upptag, och i sakta gångstånd kom hon med ko och kalv rakt i famnen på mig. Jag var beredd med bössa men valde att inte skjuta, utan stötte tillbaka dem in på ön. För att korta ner berättelsen så blev det sken, fast ståndskall och gångstånd om vart annat innan jag kom åt och skjuta kalven.
Man kan sammanfatta dagen så här: Tack vare att Mira var tjurig och följde skenälgen och sen kon och kalven efter att jag stött tillbaka dem in på ön så fick jag till slut skjuta kalven och Mira fick belöning i form av älgens öra.
Roligt att se att näsan fungerade bättre än tidigare även om man ser att hon får jobba långsammare än vanligt.
