Söndag 7/11
Hösten börjar ju så sakta gå mot vinter och timmarna med dagsljus blir färre och färre.
Det är då det gäller att ta vara på tiden då man är ute i skog och mark.
Förutsättningarna för dagen var rätt så skapliga. Jag hade några färska älgspår in i samma område. Mira brukar ju då i alla fall hitta älg de flesta dagarna i skogen.
Jaja, jag tänkte gå mot det håll jag trodde att älgarna stod, men jag släppte inte på spåren då det skulle bli helt fel vind att gå i, så jag startade ett par km bort om de skulle ha rört sig mot min startpunkt.
Mira drog iväg i en väldig fart åt helt fel håll motför vad jag tänkt. Det blev heller inget upptag där Mira sökte utan jag fick tillbaka henne efter att hon varit borta lääääänge utan att hitta nåt.
Då släppte jag på spåret och Mira gjorde en sväng i det innan hon drog iväg åt "fel" håll igen.
När saker och ting inte blir som man tänkt, och hunden gör något oväntat som man tycker är galet så tänker man ibland på hur korkad hunden måste vara.. Dessa tankar slog mig idag, men samtidigt tänkte jag att hon sällan gör bort sig i skogen så jag väntade bara på att hon skulle börja skälla eller mer troligt, komma tillbaka.
Som ett brev på posten hördes de första skallen en halv kilometer bort. Men de stod nära Rokån och efter bara några minuter så gick de över ån och arbetet var över.
Jag testade gå runt över en bro med Mira men älgen skenade så fort hon kom nära.
Då Mira kom tillbaka så var planen att bryta för dagen och nya tag nästa helg, men på väg till bilen fick jag se ett helt nytt älgspår av en ensam älg. Och då det bara var en tjur kvar på licensen så fanns ju chansen att det var just en tjur.
Nytt släpp och det dröjde inte länge innan Mira hittade den och efter en liten stund kom den rakt i mig och pappa. Precis då älgen kom ut på skogsvägen som vi stod på så såg jag att det var en liten pinntjur och jag hann ikapp den med hårkorset. Efter en rusning på 30 meter så låg tjuren i snön och Mira höll sin vana trogen och tuggade upp öronen (det ena i alla fall) på älgen innan hon var nöjd för dagen.
Efter en höst av otur så ville sig det mesta idag. Tur var att älgen passerat just där jag gick till bilen. Tur att den passerade just där jag stod efter att Mira hittade den. Och dessutom tur att den hade pinnen på precis den sidan av skallen (,det var nämligen en tjur som bara hade en tagg på ena sidan. Den andra sidan hade knappt ens en knopp. En perfekt älg för avskjutning ).
Det är då det gäller att ta vara på tiden då man är ute i skog och mark.
Förutsättningarna för dagen var rätt så skapliga. Jag hade några färska älgspår in i samma område. Mira brukar ju då i alla fall hitta älg de flesta dagarna i skogen.
Jaja, jag tänkte gå mot det håll jag trodde att älgarna stod, men jag släppte inte på spåren då det skulle bli helt fel vind att gå i, så jag startade ett par km bort om de skulle ha rört sig mot min startpunkt.
Mira drog iväg i en väldig fart åt helt fel håll motför vad jag tänkt. Det blev heller inget upptag där Mira sökte utan jag fick tillbaka henne efter att hon varit borta lääääänge utan att hitta nåt.
Då släppte jag på spåret och Mira gjorde en sväng i det innan hon drog iväg åt "fel" håll igen.
När saker och ting inte blir som man tänkt, och hunden gör något oväntat som man tycker är galet så tänker man ibland på hur korkad hunden måste vara.. Dessa tankar slog mig idag, men samtidigt tänkte jag att hon sällan gör bort sig i skogen så jag väntade bara på att hon skulle börja skälla eller mer troligt, komma tillbaka.
Som ett brev på posten hördes de första skallen en halv kilometer bort. Men de stod nära Rokån och efter bara några minuter så gick de över ån och arbetet var över.
Jag testade gå runt över en bro med Mira men älgen skenade så fort hon kom nära.
Då Mira kom tillbaka så var planen att bryta för dagen och nya tag nästa helg, men på väg till bilen fick jag se ett helt nytt älgspår av en ensam älg. Och då det bara var en tjur kvar på licensen så fanns ju chansen att det var just en tjur.
Nytt släpp och det dröjde inte länge innan Mira hittade den och efter en liten stund kom den rakt i mig och pappa. Precis då älgen kom ut på skogsvägen som vi stod på så såg jag att det var en liten pinntjur och jag hann ikapp den med hårkorset. Efter en rusning på 30 meter så låg tjuren i snön och Mira höll sin vana trogen och tuggade upp öronen (det ena i alla fall) på älgen innan hon var nöjd för dagen.
Efter en höst av otur så ville sig det mesta idag. Tur var att älgen passerat just där jag gick till bilen. Tur att den passerade just där jag stod efter att Mira hittade den. Och dessutom tur att den hade pinnen på precis den sidan av skallen (,det var nämligen en tjur som bara hade en tagg på ena sidan. Den andra sidan hade knappt ens en knopp. En perfekt älg för avskjutning ).
