Söndag 12 september
Kanske är det så att vindarna har vänt. Från oturen som vi haft tidigare i veckan gick idag det mesta vägen. Jag fick välja ett område som jag verkligen älskar att gå i. Även om det är ganska så besvärligt att gå där p.g.a allt enris som finns på delar av området så brukar man oftast få upptag där. Idag dröjde det ungefär en timme efter släpp innan jag förstod att något var på gång. Delah var något snävare i söket än normalt men helt plötsligt var hon borta. Det största fel jag tror många gör i skogen är att de går för fort så hunden inte hinner söka av terrängen innan man själv stöter älgen. därför sätter jag mig alltid och väntar då hunden försvinner,så att hon får tid att hitta älgen utan att jag stöter den.
När Delah var på 600-700 meter och stillastående utan att jag hörde henne så blev jag lite misstänksam. Och precis när jag skulle kolla med pejlen om hon skällde så ringde Ronny och sa att "det var musik i skogen". Förmodligen stod hon i någon sänka eftersom jag inte hörde henne men det behövdes inte gå många meter innan musiken spelade i mina öron. Älgen hade börjat vandra lite jag gick längst med ståndskallet för att om möjligt kunna genskjuta om älgen ville gå över Rokån. Men tack och lov stannade det och jag kunde smyga utan stress. När jag var ca 60 meter från hund och älg såg jag björkarna vifta vilt i skogen. Som så ofta var älgen rasande på hunden och jagade den hit och dit så buskar och löv flög omkring. Det brukar räcka att sitta still och vänta på att älgen självt ska bjuda på ett öppet läge när den rusar efter hunden. En annan fördel när man skjuter då hunden blivit jagad är att hunden oftast är en bit från älgen och därmed riskerar man inte att träffa hunden med skottet. Det är extremt viktigt att veta vart hunden är när skottet går så man inte riskerar att träffa den även om kulan ändrar riktining mot någon kvist eller ett revben. Idag gick det vägen och efter en kort rusning då Kulan slog genom lungorna så bet kvigan i gräset och Delah fick sin belöning.
På eftermiddagen var det Miras tur att röra på sig och då vi bara var två hundar från laget som skulle gå så valde jag "Snöberget". ett området som ofta har älg men där markgränsen är nära och risken är stor att älgarna går över markgränsen. Idag drog Mira direkt in på grannmarken och efter en halvtimme hördes ett hetsigt upptag några km bort. Sken direkt så det var bara vänta. Efter att skenälgen gått över Lillpiteälven så vände Mira hemåt.
Men Mira anser sig inte behöva hälsa på husse innan hon letar nya älgar och på berget så blev det nytt upptag. Fast ståndskall från första sekund och timmen höll på bli sen. Jag smög dit efter en halvtimme och tänkte att om det var en stor tjur så skulle jag försöka skjuta, annars fick det va. Naturligtvis var det ko med kalv och jag satt och tittade på dem ganska länge innan jag försökte locka in Mira. Tyvärr tillhör hon den ovilliga/oupplärda sortens hundar när det gäller att komma då husse visslar när hon skäller älg så jag provade stöta för att få älgarna på flykt och då få tillbaka "Miris". Detta resulterade i att de tittade på mig, gick sakta in på grannmarken och stod där utan att röra en klöv. Jag gick ner till bilen och väntade där tills jag förstod att Mira skulle skälla långt inpå mörkrets inbrott. Så jag åkte till Ronny i stugvärmen och tackade för GPS-pejl som säger till när hunden lämnar ståndskallet och jag skulle lätt hinna tillbaka till området innan hon tagit sig till platsen där vi skiljdes tidigare. Mira lämnade älgarna 23.00 och en mkt trött husse var glad att ha tillbaka sitt hjärtegryn :) Slutet gott även om älgen fick överleva i afton.
När Delah var på 600-700 meter och stillastående utan att jag hörde henne så blev jag lite misstänksam. Och precis när jag skulle kolla med pejlen om hon skällde så ringde Ronny och sa att "det var musik i skogen". Förmodligen stod hon i någon sänka eftersom jag inte hörde henne men det behövdes inte gå många meter innan musiken spelade i mina öron. Älgen hade börjat vandra lite jag gick längst med ståndskallet för att om möjligt kunna genskjuta om älgen ville gå över Rokån. Men tack och lov stannade det och jag kunde smyga utan stress. När jag var ca 60 meter från hund och älg såg jag björkarna vifta vilt i skogen. Som så ofta var älgen rasande på hunden och jagade den hit och dit så buskar och löv flög omkring. Det brukar räcka att sitta still och vänta på att älgen självt ska bjuda på ett öppet läge när den rusar efter hunden. En annan fördel när man skjuter då hunden blivit jagad är att hunden oftast är en bit från älgen och därmed riskerar man inte att träffa hunden med skottet. Det är extremt viktigt att veta vart hunden är när skottet går så man inte riskerar att träffa den även om kulan ändrar riktining mot någon kvist eller ett revben. Idag gick det vägen och efter en kort rusning då Kulan slog genom lungorna så bet kvigan i gräset och Delah fick sin belöning.
På eftermiddagen var det Miras tur att röra på sig och då vi bara var två hundar från laget som skulle gå så valde jag "Snöberget". ett området som ofta har älg men där markgränsen är nära och risken är stor att älgarna går över markgränsen. Idag drog Mira direkt in på grannmarken och efter en halvtimme hördes ett hetsigt upptag några km bort. Sken direkt så det var bara vänta. Efter att skenälgen gått över Lillpiteälven så vände Mira hemåt.
Men Mira anser sig inte behöva hälsa på husse innan hon letar nya älgar och på berget så blev det nytt upptag. Fast ståndskall från första sekund och timmen höll på bli sen. Jag smög dit efter en halvtimme och tänkte att om det var en stor tjur så skulle jag försöka skjuta, annars fick det va. Naturligtvis var det ko med kalv och jag satt och tittade på dem ganska länge innan jag försökte locka in Mira. Tyvärr tillhör hon den ovilliga/oupplärda sortens hundar när det gäller att komma då husse visslar när hon skäller älg så jag provade stöta för att få älgarna på flykt och då få tillbaka "Miris". Detta resulterade i att de tittade på mig, gick sakta in på grannmarken och stod där utan att röra en klöv. Jag gick ner till bilen och väntade där tills jag förstod att Mira skulle skälla långt inpå mörkrets inbrott. Så jag åkte till Ronny i stugvärmen och tackade för GPS-pejl som säger till när hunden lämnar ståndskallet och jag skulle lätt hinna tillbaka till området innan hon tagit sig till platsen där vi skiljdes tidigare. Mira lämnade älgarna 23.00 och en mkt trött husse var glad att ha tillbaka sitt hjärtegryn :) Slutet gott även om älgen fick överleva i afton.
