Juhlinbäckens Asta

När vi nyss hade flyttat in i huset så var Delah fortfarande väldigt liten. Det var tider då man kunde ha henne lös för även om hon aldrig gått att riktigt locka in (det fanns så otroligt mkt annat roligt) så höll hon sig ändå rätt bra runt benen på en. Just vid infarten till gården finns det ett litet snår med blåbärsris som jag och Delah mer eller mindre bodde i första sensommaren. Det blev däremot inte så många blåbär för min del eftersom Delah rätt snabbt upptäckte att det var kring mattes händer som det goda fanns.

Ikväll skulle vi egentligen ha simmat med hundarna men det var lågvatten så jag tog med mig Zelda till blåbärsstället.



Erkänn... nog är ni allt bra avundsjuka...