Sjukstugan fortsätter...
I alla fall mer eller mindre. Vi är båda på benen men har svårt att få i oss mat. Johans metabolism är ju ett kapitel i sig och nu efter magsjuka verkar det som om hans stackars lilla mage "krympt" för han har svårt att få i sig vettiga mängder mat. Jag och andra sidan behöver i stort sett bara tänka på mat så blir jag illamående igen. Men nog om det.
Vi har väldigt glada hundar här hemma och det känns otroligt skönt för det har ju varit ett par månader av oro och funderingar på om det någon gång skulle bli bra igen. Delah löper ju som bekant men det har varit väldigt konstigt för vi har sett lite bloddroppar här och var i huset vilket inte alls är likt henne då hon är otroligt duktig på att "städa" efter sig. Johan kom igårkväll och visade mig tre papperslappar. Han lyfte en och sa Mira - blod på den, sedan lyfte han den andra och sa Zelda -blod på den med och tillslut den tredje lappen som var Delahs - inget blod på den (fast det var nog bara en tillfällighet). Så nu löper samtliga vovvar och vi får se hur länge som det håller i sig. De har alla olika cykler och när de drar igång varandra så är det ofta som det stannar av för en av dem som sedan börjar löpa ett par månader senare igen. Det var ju precis det som hände när vi parade Mira. Så även om det är jobbigt så kommer det tydligen bra saker ur det hela.
Vi har väldigt glada hundar här hemma och det känns otroligt skönt för det har ju varit ett par månader av oro och funderingar på om det någon gång skulle bli bra igen. Delah löper ju som bekant men det har varit väldigt konstigt för vi har sett lite bloddroppar här och var i huset vilket inte alls är likt henne då hon är otroligt duktig på att "städa" efter sig. Johan kom igårkväll och visade mig tre papperslappar. Han lyfte en och sa Mira - blod på den, sedan lyfte han den andra och sa Zelda -blod på den med och tillslut den tredje lappen som var Delahs - inget blod på den (fast det var nog bara en tillfällighet). Så nu löper samtliga vovvar och vi får se hur länge som det håller i sig. De har alla olika cykler och när de drar igång varandra så är det ofta som det stannar av för en av dem som sedan börjar löpa ett par månader senare igen. Det var ju precis det som hände när vi parade Mira. Så även om det är jobbigt så kommer det tydligen bra saker ur det hela.
