Vi myser inne
Det bara snöar och snöar hela tiden... sen snöar det lite till. Men all denna snö till trots så har vi det riktigt bra här hemma.
Förra sommaren när vi var i Danmark över en helg så hade vi en vän som passade Delah. När vi kom hem så var hon lite konstig ett par dagar, man skulle kunna säga att hon var låg och rätt deppad. Den här gången var det Signars (Johans pappa) tur att vara hundvakt. Delah är van att vara där och ett stort plus är ju att han har tillgång till hundgård. Mira fick han på köpet denna gång för Delah verkar inte riktigt må bra av att vara ensam. Men även att Signar är världens bästa hundvakt som går många och långa promenader, mysar och ger hundarna mycket uppmärksamhet så var hon superdepp när vi kom hem. Nu kan ju detta bero på medicinering, kommande löp eller något annat men efter ett par dagar så var hon i alla fall som ny igen. Det verkar som om det bara är matte och husse som gäller.
Delah har dock alltid varit lite av min hund vilket ingen är mer förvånad över än jag. Nu när det inte direkt är "ute och gå långa svängar"-väder så "kompenserar" vi det med mycket mys och gos. Om nätterna så sover Delah under sängen men när Johan åker till jobbet så hoppar hon upp i sängen och kryper nära. Där ligger vi ett tag tills jag vaknat och då kramas vi en ganska lång stund innan vi tar på kopplet för en morgonrunda. Efter det går vi in för att äta frukost. Kortison gör ju att hungern ökar och det märks verkligen på Delah. Förutom att hon kommit på nya metoder för att öka sitt matintag så ser hon verkligen lite extra hungrig ut vid matdags. Det är tom så att hon "smackar" lite med tungan mellan varven hon slickar sig runt munnen...
Förra sommaren när vi var i Danmark över en helg så hade vi en vän som passade Delah. När vi kom hem så var hon lite konstig ett par dagar, man skulle kunna säga att hon var låg och rätt deppad. Den här gången var det Signars (Johans pappa) tur att vara hundvakt. Delah är van att vara där och ett stort plus är ju att han har tillgång till hundgård. Mira fick han på köpet denna gång för Delah verkar inte riktigt må bra av att vara ensam. Men även att Signar är världens bästa hundvakt som går många och långa promenader, mysar och ger hundarna mycket uppmärksamhet så var hon superdepp när vi kom hem. Nu kan ju detta bero på medicinering, kommande löp eller något annat men efter ett par dagar så var hon i alla fall som ny igen. Det verkar som om det bara är matte och husse som gäller.
Delah har dock alltid varit lite av min hund vilket ingen är mer förvånad över än jag. Nu när det inte direkt är "ute och gå långa svängar"-väder så "kompenserar" vi det med mycket mys och gos. Om nätterna så sover Delah under sängen men när Johan åker till jobbet så hoppar hon upp i sängen och kryper nära. Där ligger vi ett tag tills jag vaknat och då kramas vi en ganska lång stund innan vi tar på kopplet för en morgonrunda. Efter det går vi in för att äta frukost. Kortison gör ju att hungern ökar och det märks verkligen på Delah. Förutom att hon kommit på nya metoder för att öka sitt matintag så ser hon verkligen lite extra hungrig ut vid matdags. Det är tom så att hon "smackar" lite med tungan mellan varven hon slickar sig runt munnen...
