Ett liv av kontraster
Varken jag eller Johan lever ett liv som är typiskt för vår ålder. Jag är 23 år och student på heltid. Det i sig tycker jag låter väldigt rimligt, jag köper det. Men sen när jag börjar utveckla det blir det konstigt. Jag bor sedan 2.5 år tillbaka i ett hus mitt i skogen. Vi har tillsammans 3 hundar och har tom gett oss i kast med en valpkull. Jag förstår att ingen av de människor jag studerar med inte kan relatera till mitt liv, det är ju så långt ifrån det liv som de själva lever.
Både jag och Johan känner oss smått "lillgamla" vilket vi nog också alltid mer eller mindre har gjort. Det säger ju faktiskt en del att en av mina bästa vänner är 12 år äldre än jag själv (nej jag tycker inte att du är gammal). Men ibland får jag ett stort behov av att göra saker som de i min ålder gör. Därför åker vi till London om inte ens 2 veckor. Det blir ingen lång tripp då vi har hundar som väntar hemma hos både mina föräldrar och Johans pappa. Resan känns dock väldigt behövlig och jag tror den kommer göra oss gott.
