Juhlinbäckens Asta

När terriern åker på mjölkstockning tas riskudden fram. En minut eller två i micron och sen på magen med en filt mellan. Ruskigt mysigt tycker Zelda.

Mira har en längre tid haft ett skrubbsår på nosen och ingen av oss har lyckats lista ut vart det kommer ifrån. Det krävs ju en hel del för att en hund ska lyckas nöta upp en nos. Härom dagen upptäckte jag en klart bidragande faktor...



Nu kan ju det här inte vara den enda förklaringen men det står helt klart att hon är mer skendräktig nu än någonsin. Jag vet att det inte finns en chans att hon är dräktig, men till och med jag började fundera när hon bäddade in sig under skrivbordet...

I helgen har det varit fullt upp på all sätt och vis. I fredags kom Johan äntligen hem från storstan till allas glädje. Det märks på oss alla när det är någon i gänget som saknas.

Titt som tätt dyker det upp ett nyss mms i Johans mobil på ännu en död älg, men det får han själv återkomma om.

I går började så äntligen uppfödarutbilningen, det verkar vara ett trevligt gäng och vi har nog en hel del vettigt att lära av varandra.

Imorrn blir det så åter igen jaktprov för Delahs del och nu håller vi tummarna för att det går vägen så hon äntligen kan få sin fina lilla titel som hon så väl förtjänar. Och på onsdag bär det av till tandläkaren med Mira som ska dra en frakterad tand. Som ni märker är det många järn i elden just nu och så lär det förbli ett par veckor till.

Zelda har i ett par dagar stått och stirrat på elementet nedanför köksfönstret. Hon är superfokuserad och stirrar i en 20s innan hon går fram och luktar, backar tillbaka, stirrar i en 20s igen, går fram och kraffsar på golvet. Denna procedur upprepas sedan x antal gånger. Vad är fel? Är det hunden som är lite extra dum i huvudet eller har jag råttor under golvet?

Här hemma är det mesta lugnt och stilla bortsett från att grannen i snart 1 veckas tid har hållit på med att gräva ett stort hål på sin tomt. Det är fortfarande oklart vad han pysslar med, men av storleken och djupet på hålet så gissar jag på en gigantisk swimingpool.

På lördag så gäller det, vi åker upp till Överkalix för att tävla med Delah på KM. Vi kommer nog åka upp mitt i natten för på boendet får man inte ha hund!?!?! Så nu ska vi hålla tummar och tår för att hon är i sitt esse och vinner hela skiten. Däremot är det ju faktiskt inte bara hur hunden jobbar som spelar roll utan tyvärr så handlar det också om en del tur. Jag hoppas på att hon i alla fall tar en etta så att hon blir champion och sedan försöker jag övertyga mig själv om att resten bara är en bonus som inte spelar så stor roll. Jag tvivlar på att Johan håller med...

Det är kaos här hemma vilket det lätt blir när den ena bara jagar och den andra mest bara pluggar. Zelda är som zelda är mest hela tiden, med andra ord inget nytt på den fronten inte. Delah verkar enligt Johan sköta sig exemplariskt i skogen med klockrena sökturer, bra kontakt och dessutom grym på att ställa älg. Mira har inte riktigt varit sig själv på senaste tiden men det verkar som om hon har en rätt taskig form av skendräktighet. Det har inte vart samma energi och fart i skogen men igår skötte hon sig tydligen bra men då var det andra som klantade sig och ingen död älg där inte. Idag tar vi en ledig dag bara vi två och åker till IKEA för att äntligen skaffa lite garderobsdörrar.

Nu när skolan börjat igen är det fortfarande lika fullt upp som det jag varit hela sommaren. Det är bara så att det numera krävs en helt annan typ av planering då det är självständigt jobb som gäller. Inte minst märks det på att det är allt färre lektioner nu när jag läser kurser på avancerad nivå. Tungan rätt i mun leder till att hundarna inte får den tid och uppmärksamhet de förtjänar med det är ju bara tillfälligt. På måndag är det ju årets viktigaste dag (om du frågar Johan) och då kommer de få agera.

Idag steg vi upp i tid och åkte ut på ön för att plocka bär. Det blev inte någon större mängd men vi passade samtidigt på att släppa Delah. Det uppskattades.



Efter det blev det ett besök hos Johans pappa för att skölja av hunden innan vi åkte och köpta halva djuraffären.

Ok, jag erkänner att vi visste om det redan förra söndagen. Det är bara det att det alltid kan hända saker innan det blir officiellt. Delah är i alla fall en av totalt 41 hundar som startar på KM uppe i Överkalix. För er som inte har så stor koll kan jag berätta att det är vinnaren av den tävligen som kvalificerar sig till SM. Det är också den tävlingen som Mira kom 3:a i 2009. Nu är ju inte Delah någon Mira och i det här fallet får vi hoppas att det är en bra sak.

Ni har väl inte missat att jag mer eller mindre gått och blivit en paparazzi? Här kan ni se bilden på Delah och här finns bilden på en mkt stilig ung herre vid namn Frodo.

Hipp hipp hurra till Johan som idag blir ett år mindre ung. Dagen startade bra med paket på sängen och sedan iväg till Överkalix för utställning. Det var en tuff men ändå rätt så rättvis domare. Delah fick ett very good, inte direkt det vi åkte dit för men det är sånt man får ta ibland. Det var absolut ingen dålig kritik utan det var helt enkelt pälsen som inte höll. Sen gynnade det henne säkert inte med en hypernervös matte som skulle ställa för första gången.

Sen efter BIS-finalen så var det lottning till KM i höst. Vi var däremot tvungna att åka hem eftersom det vankades tårta och gäster. Nu hoppas vi bara på att vi får åka tillbaka tillbaka i höst och kicka ass. För när det väl kommer till kritan så är det ju för jaktens skull som vi har henne.

Sen har det hänt en hel massa andra bra saker idag men det tar vi sen.

Min kära mor hävdar jag jag har de konstigaste gröna fingrar som finns. Det är alltså ett mirakel att jag kan ha så pass fina blommor med tanke på hur gravt jag missköter dem. Jag har mest tyckt att det varit en komisk kommentar men idag fick jag bevis

Mitt ute på gräsmattan där knappt gräset vill växa bor det tre små penséer.

Simning har stått högst på träningslistan de senaste månaderna. Cyklingen har kommit i andra hand, speciellt när det har varit så varmt ute. Sen så har vi båda två märkt att hundarna både mår och ser bättre ut av simningen. Nu i löptider så vågar vi däremot inte símma med dem. Båda två har blivit riktigt duktiga på inkallning men vi är nu i läget att vi inte vågar riskera en rymning. Därför testade vi nu ikväll något annat.

Mira är inte hunden som normalt sett drar så hon verkade mest tycka att det var konstigt och besvärligt. Delah däremot tvekade inte mkt utan det var mer eller mindre full fart från början. Men slita... det fick hon göra.

Igår var vi ute i hallonbuskarna på gården och rensade bort lite nässlor. Jag kan lova er att det inte är skönt att få en nässla rakt över näsan. Inte heller var det skönt att andas in after bite som ströks på i ren och skär panik.

Idag har det inte direkt gått bättre...
Delah börjar sakta men säkert att närma sig höglöpen vilket gör att det kommer bli en intressant söndag nästa vecka då vi ska till Överkalix och ställa ut. Jag håller tummarna för att det hinner lägga sig lite eftersom det verkar ha varit en rätt tyst löp till att börja med.

Nu blir det till att ta "titanic" ut på en liten fisketur. Om jag sedan tar mod till mig ska jag återvända till hallonbuskarna och besegra de där nässlorna en gång för alla.

Jo en sak till var det. Vi har äntligen lyckats få tummen ur och skickat in ett kort på Delah från utställningen i Piteå. Det blev kanske inte världens bästa kort men det kunde sett värre ut.

Det är tydligen terrier man bör bli i sitt nästa liv...

När vi nyss hade flyttat in i huset så var Delah fortfarande väldigt liten. Det var tider då man kunde ha henne lös för även om hon aldrig gått att riktigt locka in (det fanns så otroligt mkt annat roligt) så höll hon sig ändå rätt bra runt benen på en. Just vid infarten till gården finns det ett litet snår med blåbärsris som jag och Delah mer eller mindre bodde i första sensommaren. Det blev däremot inte så många blåbär för min del eftersom Delah rätt snabbt upptäckte att det var kring mattes händer som det goda fanns.

Ikväll skulle vi egentligen ha simmat med hundarna men det var lågvatten så jag tog med mig Zelda till blåbärsstället.



Erkänn... nog är ni allt bra avundsjuka...

Äntligen lite medvind! Det var länge sedan jag var så nervös. Alla mina naglar är totalt nedbitna och ett tag vågade jag inte ens titta, så nervös var jag. Johan gjorde verkligen ett bra jobb speciellt med tanke på att det låg godis runt hela ringen.

Tik med härlig könsprägel. Ideal storlek. Vackert tikhuvud. Mörka ögon, bra öron och bra hals. Markerad manke, stark rygg, välbyggd svans, lång bröstkorg med lagom volym. Utmärkta ben och tassar. Bra bredd i låret, bra vinklar runtom. Rör sig väl. Bra päls och färg. Härligt temprament.

Excellent, 1:a i konkurrensklass med ck och certifikat

Det har har varit ett par hektiska 2 veckor så vi har bortprioriterat lite...
Terriern är som vanligt helkonstig. När det är som varmast, ja då ligger hon på altanen och solar. Det verkar som om 25-30 grader i skuggan helt enkelt inte riktigt räcker för den där tussen.



Midsommar kom och gick och för vår del spenderades den för en gångs skull hemma hos mina föräldrar i Stensele. Det var verkligen ingen märkvärdig helg men otroligt välbehövlig. Det är så skönt att kunna jobba på veckorna och vara helt ledig varje helg.

Här hemma pysslar vi på för fullt. Ju mer man får i ordning desto mer verkar bli i oordning. Kanske beror det på att när en sak blir snyggt så vill man att allt ska vara snyggt och fint runt omkring en. Det är bara det att tiden på dygnet inte riktigt räcker till med allt man vill hinna.

Nu när det är så pass varmt går det inte längre att cykla med hundarna. Det går faktiskt inte ens att cykla om nätterna för temperaturen sjunker inte tillräckligt. Istället har vi tagit upp det här med simning. Lilla Lamin som vi fick av pappa är verkligen super! Hundarna tycker det är superskönt att hoppa i från båten och simma in till land. Ett extra plus i kanten är ju att båten är liten och ligger så bra i vattnet att de mer kan glida ner i vattnet än hoppa. Det är verkligen perfekt träning nu när det börjar dra ihop sig till utställningssäsong.