Juhlinbäckens Asta

Det här inlägget skulle handla om något helt annat, om vilken skillnad det är att göra något för andra respektive göra något för sig själv. Jag kunde dock inte riktigt sätta fingret på vad det egentligen var jag ville ha sagt och komma fram till. Därför får detta inlägg istället handla om bajs.

Ja du läste rätt. Jag säger då det brorsan, du och dina bajsblöjor har inget att komma med. En bebis bajsar mycket men det hamnar i en blöja som snabbt hamnar i sophinken. Bebisbajs är lätthanterligt. En hund som bajsar är en HELT annan sak och vi har 3st.
Jag har gjort veckans gärning, nämligen städat hundgården.
Föreställ er följande:

Jag går ut, med förhoppningen om att det hela ska sluta väl. Tror ni att det gör det?
Jag sitter där på huk, krattar lite, plockar lite när jag av någon oförklarig anledning tappar balasen lite. Av flyger tofflan och i ett desperat försök till att återfinna balansen sätter jag ner foten. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om det var en bra sak att jag var barfota för att jag slapp tvätta en bajssocke men tro mig, känslan var sensationell och inte på ett bra sätt.
Behöver jag tillägga att det har regnat?


Men fint blev det tillslut. Johan får dock städa bort alla löv och kottar för i hundgården sätter jag inte min fot igen...