Juhlinbäckens Asta

Jag fick en bild av Arrax ägare Thomas här om dagen. En glad hund brevid en nyskjuten älg. Arrax håller på att utvecklas till en riktig älghund. Än är söket inte fullständigt, men han håller i riktigt bra då det gället förföljande och ställande av älg. Han har skällt ett flertal gånger i höst och idag kom samtalet att ännu en älg gått i backen. Två älgar inom några dagar är inte ett dugg dåligt. Får hoppas han fortsätter i den fina riktningen han är på väg i.

För egen del går det väl halvbra... Mira har varit riktitg trött sista dagarna. så några dagars vila har varit riktigt bra för henne. Imorgon var det nya tag och hoppas få tag i nå älg som står bra. 

Oturen tittar ibland fram och igårkväll hade en älgtjur oturen att passera vägen precis på samma ställe som en bil just skulle passera. Oturen slog till för alla den kvällen. Otur för älgen som strök med, Otur för älgstammen då tjuren var en riktigt bjässe med 18-taggar att bära på. Otur för bilen som blev skrot. Men bland allt det så var ändå turen med på det viktigaste. Föraren av bilen klarade så vitt jag vet sig bra.

Dags att krypa i säng så man är i alla fall lite pigg imorgon.


Arrax brevid sin första älg



Stortjurens sista färd

I måndags var det åter dags för älgjaktspremiär här i norr. Och som vanligt spenderas första veckan i stugan och markerna runtomkring. Det är en svår mark som sällan brukar ge stor utdelning första veckan. September är den månad i jakten som är svårast överhuvudtaget. Nervösa älgar som inte så ofta står för hundarna utan gärna springer låååångt, och fort.
Det är väl så man kan sammanfatta de första dagarna också. Fjolingar som sprungit all världens väg så fort hunden kommit nära. Men idag fick vi vind i seglen då Delah efter ca 1,5 mils jagande fick älgen att stå absolut stilla.. Efter en timmes skällande så gjorde jag ett försök. Stadig vind och mjukt underlag gjorde att man kunde gå i rätt så rask takt. Väl inne på ståndskallet så stod det som vanligt hur tätt som helst. Jag lyckades se några smala ben från och till, och efter lite krypande så såg jag en kalv som vandrade omkring inom 30 kvadrat. Det dröjde ändå en halvtimme innan den gjorde ett misstag och började jaga Delah som lätt skuttade undan. Som så ofta blev det vid ett utfall skottchansen kom. Kort avstånd och med Delah i en säker riktning så bet kalven i gräset innan den låga smällan från den ljuddämpade 9,3an lagt sig. Två timmar fast ståndskall och de upphåll i skallet som hon haft tidigare år var som bortblåsta. Kanske halsmandeloperationens förtjänst.

Nästan direkt efter älgen fallit så började Delah "peta" jord över huvudet på den. Efter lite raggande av päls så var hon helnöjd.