Häromdagen kom ett nytt kort på Ajax. Det är synd att det är så pass långt till de flesta av valparna men i brist på annat uppskattar vi de kort vi får.
Jag börjar inse att jag nog inte är så pjåkig ändå. Det är inte så att folk sliter i en men när folk ringer lirkar, undrar och ber att man ska komma och jobba lite hos dem i sommar så blir man verkligen glad. Det betyder ju att någon tycker att man gör ett bra jobb och säg den människa som inte får en egoboost av det. Jag hoppas bara att vi hinner få lite tid för oss själva i sommar också. Sen har vi ju ett par fyrfotade vänner som ska ha sin del av en också.
Vissa gillar att hänga med matte när hon bloggar
Andra föredrar att hänga med varandra. Detta även om storleken på bädden inte alltid tillåter det...
Nu när vädret allt mer börjar lika "påskväder" måste man ju ut och ta vara på det. Jag har tentat idag och unnade mig därför att göra kväll lite tidigare än vanligt. När sen då Johan kom hem från jobbet snörade vi på oss pjäxorna, tog varsin hund och så bar det av ut på isen.
Jag måste berömma Delah lite för hon börjar, tro det eller ej, bli riktigt duktig på att dra. Idag var det däremot inte direkt ultimat före då det har blåst upp massa drivor.
Zelda sprang mest runt som det yrväder hon är och är garanterat den som rört på sig mest. Vi andra fick nöja oss med ett par km.
Sen börjar det faktiskt bli lite behövligt med motion, både för oss och vovvarna. Det har varit ett par kalla månader och ska jag vara riktigt ärlig så har vi nog varit drabbade av latmasken. Tidigare vintrar har det varit lite svårt att motionera hundarna på ett tillfredsställande sätt men nu i och med inköpet av skidorna blir det helt plötsligt mkt enklare, för att inte tala om roligare.
Johan blev lite halshuggen men Mira ser ju iaf ok ut.
Man kan väl säga att jag har förändrats en del sen jag var liten. Om jag fick någon idé så skulle allt hända inom tre sekunder. Det fanns ingen tid att vänta på något. Ett exempel är då mamma var i Göteborg och ringde hem och råkade säga att hon hade köpt en grön traktor åt mig. Kvällen slutade så klart med att jag somnade gråtande i trappen då jag skulle ha traktorn direkt, och inte dagen efter då mamma kom hem.
Nu för tiden är det lite annorlunda. Det tog mig ungefär tre år att köpa en fyrhjuling. Efter att fundera, titta på olika modeller, läst ungefär 4000 artiklar om olika maskiner och haft en del beslutsångest så hittade jag rätt maskin.
Samma sak räknade jag med skulle hända nu då jag kikat efter en skoter. Den gamle lynxen som jag köpte av en arbetskompis för en billig peng såldes bort till förmån för en maskin med lång matta och backväxel. Efter att ha kikat på blocket vid minsta tillfälle så dök det plötsligt upp en lämplig maskin till en lämplig peng. Ett snabbt samtal och saken var klar. Dagen efter åkte jag direkt på morgon ner till Bureå och tog en provsväng innan den fick följa med hem till Klubbudden. Motorstallet på gården består för stunden helt och hållet av prima grejer från arctic cat. Mitt senaste tillskott blev en arctic JAG 440 från det fina året 1993. Efter att ha snurrat omkring i 460 mil så hittade den hem till mig. Jag tror nog att vi ska komma överens ganska bra. Även Elsa är nog nöjd då hon nu får ha sin Panther ifred utan att jag ska låna den 50 ggr per dag för att spana. Och hon verkar ännu mer nöjd då hon fick veta att hennes skoter har fler kubik än min, men det bjuder jag på. 
Det blev provkörning i börian av veckan. Jag och Ronny testade genom att
dra iväg på en 10 mils testsväng.
Elsas panther från -78 passerade just 1000 mil. Men still going strong,
och den är faktiskt grym i lössnö
Efter att ha sett några klipp på youtube så svängde jag förbi jaktaffären på väg hem från jobbet och köpte en "rävlockare". Det är en sorts vissla som ger ett ljud som ska låta som en skrikande och plågad hare. Med lite träning så går det få riktigt hjärtskärande ljud som ska få räven att tro att det är ett lätt byte.
Första kvällen gav ingenting. Man började nästan tänka att det bara var nå krafs som aldrig skulle lura den så sluga räven.
Dagen efter skidrade jag iväg och satt mig vid en fin vildvuxen buske och försökte låta så plågad och lidande som bara en hare kan göra. De som pysslat mkt med lockljud på räv säger att det är första halvtimmen som är intressant. Så efter en halvtimmes sittande och visslande så började jag misströsta och började just fundera på att avbryta då en rörelse i ögonvrån fick mig att vrida på huvudet lite extra.
30 meter bort bland snåren kom den smygande och såg intresserat mot mitt håll. Då jag satt med ryggen mot den så ville jag göra så lite rörelser som möjligt, så jag fick faktiskt nytta av att ha testat skjuta från "fel axel" några gånger. Några sekunder senare låg räven still i snön och funderade kanske på vad som slog den i bogen.
Dagen efter hade pappa varit till stugan och glidit omkring på skotern. Han passade på att kolla mina mårdfällor, och i en av dem var det napp. En liten fröken-mård hade satt sin fot i fällan och därmed sparades livet på massor med fåglar och harar. En god insats i veckan och förhoppningsvis ger räv-visslaren fler goda resultat tillsammans med mårdfällorna
Vi som skriver i den här bloggen heter Johan och Elsa. Just nu lever vi i efterdyningarna av vår första valpkull med jämthunden Juhlinbäckens Asta. Denna blogg handlar om glädjen och utmaningen med att leva med tre hundar.